Även om jag känner mig helt nollställd för stunden så känns det som om något lurar runt hörnet. Jag vet inte vad, men något är det. Det ligger i luften. Den gråa, kalla, blåsiga luften.

 

Det känns som höst ute idag. I lördags natt kändes det som vinter. För några dagar sedan var det en känsla av vår. Saker och ting tycks inte kunna bestämma sig, varken i vädret eller på många andra sätt.

 

Stormen som alltid rasar inom mig har en sorts avvaktande stiltje just nu. Som att den vet att det är bäst att bygga upp lite fördämningar innan nästa storm sätter igång.

 

Hjärnan begrundar, tar intryck, bygger nya broar och reparerar eller stänger av andra.

 

Hjärtat är försiktigt, tar nätta små slag och vårdar sig självt, försöker att inte ta sig an mer än vad som är hälsosamt just nu.

 

Kraftsamling, ransonering, kalkylering.