Kafé, silver och efterlängtad musik
Ännu en medalj bärgad till Sverige! Så surt när man är så nära guld, men silver är jag klart nöjd med. Hade gissat på brons och att fransmännen skulle ta andraplatsen. Så rätt lag inom topp tre hade jag i alla fall. Har inte kollat på skidor på många år, men nu när man haft tiden har man hunnit bli lite insatt i alla fall på väldigt kort tid. Sköj :)
Sitter på mitt stammiskafé och har sökt två jobb och gått igenom kanske 40-50 jobbflikar. Motivationen har varit totaldöd hela veckan, men nu gick den upp lite igen. Det är så det är, jag ger bara upp tillfälligt, aldrig för gott, never.
När man inte har nät hemma och därmed inte kan lyssna på musiken man känner för på Spotify eller Youtube så får man abstinens. Och när man sen väl får ynnesten att sitta och välja och vraka igen äntligen så blir man, eller i alla fall jag, lite extra känslosam. Det spelar egentligen alltid låtar i mitt huvud, mitt liv har ett ständigt soundtrack.
---
Ikväll/inatt blir det, om inget oförutsett inträffar, Oscarsgalan. Äntligen! Men först ser jag att jag måste ta mig an Stjärnor hos Babben och Skavlan. Why? För att det är grymma gäster i båda! I det förstnämnda är Robert Gustafsson på besök och i det andra äntrar Ricky Gervais scenen. Två av de bästa komikerna planeten har att erbjuda på rad med andra ord.
Först ska jag dock förbi affärn och införskaffa lite godsaker. Som jag sa till min kära mor så har jag inte någon direkt ambition att vara överdrivet nyttig just nu. Energin får gå oavkortat till jobbsökande. Utan härliga saker som godsaker och underhållning som film och FM går man under helt enkelt.
Detta är inte detsamma som att jag äter mig fet som ett hus, bara att jag inte pallar tänka på att äta typ grovt bröd och undvika chips.
Imorrn kommer min gamle vän Marcus på besök. Han är alltså inte fasligt gammal (eller ja, vi är lika gamla så det beror väl på vad man anser är gammalt), utan är en vän från en bit tillbaka i tiden. Ett annat liv kan man säga, när jag pluggade ljud, första Falusejouren alltså. Ska bli mäkta sköj! Vi har inte setts på 1,5 år ungefär och då var det ett ytterst kort möte.
Jag tycks ständigt återvända till denna konsert. Det är bara hem och känslor. Livet.
Kommentarer
Trackback