Den där alla hjärtans dag är här! För mig har den överlag betytt allmän omtanke under åren. När man var liten fick man kanske en liten present från föräldrarna och alltid brev med en liten slant från far- och morföräldrar. Det var ju inte så mycket det man fick som var viktigt utan omtanken i det hela, precis som jag känner för alla högtider som födelsedagar och julaftnar idag. Omtanke och värme.

 

Alla hjärtans dag i den mening att man är med någon man är kär i och myser har jag inte jättemånga erfarenheter av. När man var liten kanske man skickade anonyma brev till folk eller något liknande. På äldre dagar har jag egentligen bara firat två alla hjärtans på kärlekssättet.

 

Jag har inget agg alls mot denna dan. Jag ser det inte som något jippo, har aldrig gjort, utan som en dag där man bryr sig om varandra. Och har man en partner så kan man ha det som en dag att planera in något extra mysigt. Visst önskar man att man hade någon en dag som denna när många andra myser, speciellt när man som jag är en riktig romantiker, men det är inte riktigt lika tungt längre som när man var lite yngre och inte hade någon.

 

Ikväll är jag ensam och kollar på Melodifestivalen. Det får gå det också.