Linserna började bränna i ögonen. De gnällde alltmer på att jag skulle fukta dem med en liten blinkning, men det gick inte, jag kunde inte.

Tonerna som strömmade ur tjejen på det lilla podiet fick öronen att fastna direkt och ögonen var inte sena att följa med.

Jag satt som förtrollad, allt mitt fokus upptogs av musiken som sjöngs, Ave Maria.

Just då fanns inget annat. Inga tankar, ingen värld, bara hennes röst och uppenbarelse.

 

När musiken var slut och röstens sista ton klingade ut utbröt kvällens första spontana applåd, mer än välförtjänt.

 

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet troende på något sätt, men sådana röster kan nog göra många religiösa.

Det var väldigt längesedan jag hörde en så vacker stämma med så fantastisk känsla. Obeskrivligt.

 

Snön må lysa med sin frånvaro, men kyrkan gjorde sannerligen sitt för att öka julstämningen. Tack!