Osams med Gaia
Åter en strålande vårdag! Det enda smolket i bägaren var när jag tänkte bege mig till föräldrarna en sväng. Då inträffade två saker. Den första innefattar ett mindre djur. Jag hade börjat plocka ihop mina saker och såg till min irritation en spindel av modell medelstor springa runt på min soffa..
Anfallet inleddes omgående. Jag började kasta av de plagg som låg på soffan för att kunna fösa ner Spindelsson på golvet. Spindelsson tyckte dock inte min plan var av särskilt intressant slag och försökte naturligtvis smita undan med riktning mot soffans rygg och springan mellan soffryggen och sittdynan. Jag lyckades precis få handen emellan och skära av Spindelssons flyktväg. Istället råkade han hamna under en morgonrock som jag inte hunnit få bort. Snabbt hoppade jag upp ur soffan och började skaka morgonrocken. Ur den ramlade dock ingenting. Ett par närliggande byxor fick sig också en skakning, men näe, inget där heller..
Svetten lackade i pannan, ögonen var mordiska och jag genomsökte noggrant kuddar och dyna innan jag genomförde en andra skakning av plaggen. Fortfarande inget. Jag flyttade soffan, jag kollade under den och andra möbler runtom. Nada! Till slut tänkte jag att Spindelsson säkert är så jävlig att han lyckats komma under soffdynan framsidesvägen. Jag lyfte på den stora dynan och.. tro fan att han är där!! Nu hann jag precis få tag i honom och få ner honom på golvet innan han försvann utom räckhåll bakom en oflyttbar dyna.
Uppmotad på ett papper fick jag till slut ut honom till ett buskage där han nu säkert lever lycklig i alla sina dar.
Efter den lilla spindeljakten skulle det bli skönt att få hoppa upp på cykeln. Men nähe, där kom Gaias andra hån. På min fina cykelsadel låg en liten, ful fågelskit och stirrade på mig. Jaha, tack!
Snabbt fram med nyckeln igen, låste upp dörrn och hämtade papper. Några svordomsfyllda torkningar senare kom jag äntligen iväg.
Så spännande kan man ha det ibland. ^^ Men nu är jag och Gaia sams. I alla fall från min sida. Ser jag en fågelskit när jag ska hem ikväll blir det nog snarare en djup suck än en svordomsramsa.
Kommentarer
Trackback