En sådan där dag då man bara är
Liksom, jag vet inte vad jag känner just nu egentligen. Jag både vill och vill inte göra saker. Jag saknar studentlivet och jag saknar inte studentlivet. Jag trivs och jag trivs inte. Jag är glad och jag är inte glad.
Allting på en och samma gång.
Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Megaformuläret jag gjorde igår kändes mest kul till en början, sen blev det alldeles för mastigt även för en formulärälskare som mig.
Om det var särdeles utvecklande vet jag inte, men man fick reflektera över en del saker man inte tänkt på på länge och sådant kan faktiskt alltid vara nyttigt. Det är viktigt att inte glömma var man kommer ifrån.
En av frågorna bumpar jag gärna in även i detta inlägg och det var en kul där man skulle sätta sin musiklista som man lyssnade på (från Spotify i detta fall) på random och skriva upp de tio låtar som kom. Jag tycker att urvalet som kom blev väldans bra. Flera favoriter och både gammalt och nytt:
188-Put your music player on shuffle and write the first ten songs that play: David Bowie - Changes, Joy Division - Love Will Tear Us Apart, Veronica Maggio - I min bil, Keane - Silenced By The Night, Hästpojken - Lena 60, Avril Lavigne - Things I'll Never Say, Magnus Uggla - Dumma Flickor, Ulf Dageby - Du är den ende, Bonnie Tyler - Holding Out for a Hero, Håkan Hellström - Trubbel.
Idag har jag kollat igenom platsannonser som jag letade fram häromdagen och som jag ska börja ansöka till imorgon. Det är en diger bunt, vilket naturligtvis känns bra. Även om det säkerligen är monstruös kamp om alla platser så är det gött att se att det i alla fall finns jobb att söka där man har kompetensen.
Helst skulle man naturligtvis önska att man slapp leta jobb.. Jag återkommer i jobbfrågan längre fram.
Än så länge jobbar jag entusiastiskt på förbundet och brinner för idrottare, ledare och föreningar. Det är bara att hoppas att man i framtiden hamnar inom en lika trevlig organisation igen, att lyckan åter skiner i min favör.
Vidare idag har jag motionscyklat, kollat på Ojdå, en till! och läst. Ungefär så.
Jag tänkte igår förresten på hur olika man skriver nu jämfört med förr. När man var yngre brydde man sig verkligen inte alls, man skrev allt som man stod för. Numer väger jag ofta orden både en och två gånger innan jag bestämmer mig för om jag ska skriva ut dem eller inte. Vad det betyder, den "utvecklingen", vet jag inte.
Och jag vet inte vad jag tycker om det heller. Det är smartast, men absolut inte roligast.
Oh well. Nu ska jag dricka mjölk och slänga mig in i någon film. Imorgon är det jobb som gäller.
Hej.
Mer så'nt här i världen tack :)
Kommentarer
Trackback