Det blev en liten reunion-helg i Stockholm med några från Falu-tiden. Kort och intensiv.

Förra gången jag var i huvudstaden ville jag mest hemåt, men denna gång var det no problemo.

 

Jag kom dit på lördagen (eftersom jag inte visst hur länge jag skulle jobba på fredagen så kändes det säkrast att skaffa resa till på lördagen) och tog mig via tunnelbana från Centralen till Hornstull. Där mötte jag upp med Martin och Fredrik och gick med dem till Martins lägenhet. I lägenheten kollades det på hip hop-videos i x antal timmar. Inte min kopp te som vi vet, men spela roll, jag satt mest och kopplade av efter tågresan.

 

Strax efter sju stack vi till Sandra där Nina och Helen redan fanns. En av Martins kompisar som följt med och inte hade någon relation till varken Sandra eller oss andra f.d. Falubor la sig att sova på golvet medan övriga satt och pratade om ditten och datten.

 

Efter tolv någonstans var det dags att dra ut. Jag hade noll preferenser om vart vi skulle dra och hakade bara avslappnat på.

Vi hamnade på Kristall på Kungsgatan där det var tur att Nina skrivit upp oss på någon form av gästlista så att vi kom in gratis annars ser jag nu i efterhand att jag och min plånbok troligen fått lite damp. Om man läser på ställets hemsida står "Normalt är entrén 160:- fredag-lördag". Say what?! Jag tycker hundra spänn är dyrt nog. För vad liksom? För att nyttja deras golv, kissa på deras toalett och beställa snordyra drinkar?

Jag beställde för övrigt EN drink, en gin & tonic för härliga 124 kronor, åååh så värt! Övriga beställningar var enbart öl.

Nå, nu slapp jag inträdet så jag kan inte klaga på det alls, tvärtom var det väldigt skönt att för en gångs skull inte behöva betala inträde. Det kändes så extremt mycket mer värt än i vanliga fall när man går till en random klubb.

 

På Kristall blev det dans jag vet inte hur länge. Jag brukar ju inte älska att dansa till dagens klubbmusik direkt, men nu var inga problem! I goda vänners lag och riktigt trevligt. Ett gött sällskap kan alltid höja saker och ting till andra nivåer :)

 

På vägen hem blev det en mosbricka samt en lös burgare. Jag tänkte nämligen smart att jag skulle ha burgaren till dagen efter när man vaknar upp och är lagom hungrig, plus att jag kanske inte skulle hinna ranta runt efter nån bra mat innan min buss mot Götet skulle gå.

Jag minns att sista gången jag kollade på klockan så var den halv fem eller nåt. Då var det ganska lagom att kasta in handduken, dra fram sovsäcken och slänga mig ner på golvet.

Jo, jag sov faktiskt på golvet. Enda lediga platsen och jag pallade inte direkt ta med en madrass från Götet för en natt. Det blev två soffkuddar under mig samt mattan och det fungerade faktiskt överraskande bra. Inte ont någonstans när jag vaknade!

 

Efter uppvaknandet (som givetvis skedde strax innan klockan skulle ha ringt, precis som vanligt, min kropp är en enda jäkla egen klocka) grymtade jag lite, kände att jag inte mådde överdrivet dåligt och slängde in min burgare i micron. Burgaren var sedan vid denna tidpunkt på dagen gudomligt god.

 

Stack sedan mot stationen och inväntade bussen. Då började man må lite sådär och mer ofräscht. Liksom känna sig småvarm och småbakis, sliten helt enkelt.

Likadant på bussen, slitenheten växte och jag småsov x antal gånger på vägen, undantaget när jag lyssnade på radio på den hyfsat tråkiga matchen mellan IFK och Öster (0-0).

 

Till sist var man framme i Götet igen, tog bussen mot Kungälv, bilen till Romelanda och sedan benen in i huset. Mör, oh ja. Det blev jobb hemifrån dagen efter.

 

 

Så, det var helgen! Sammanfattningsvis hade jag trevligt, men det var nästan för snabbt och intensivt alltihop för att man skulle hinna känna av det ordentligt. Det liksom bara försvann i ett huj, man hann inte ta in det helt. Hade behövt en kväll till med snack för att hinna catcha upp ordentligt.

Gött att träffa lite gamla bekanta ansikten igen :)

 

Nu.. blir det något ätbart samt Breaking Bad.