Visst är det så för de flesta av oss. Ända sedan vi var små har vi fått inpräntat att veckan tar slut på fredag eftermiddag. Först var det dagis/dagmamma/förskola som vi fick komma hem ifrån över helgen, sedan var det grundskola och gymnasium.

 

Efter barndom och tonår kommer antingen vidareutbildning eller jobb direkt (eller arbetslöshet). Det är då man börjar märka skillnaden på fredag jämfört med de andra dagarna på allvar.

 

Till skillnad från skolor, dagis och liknande är det nu man själv som ska börja ta ansvar för vilka dagar som är vilka. Man anpassar sig inte längre efter det schema som ens föräldrar satte.

På högskolan kan man vara ledig vissa veckodagar och studera vissa, mycket eget ansvar.

På jobbet beror det helt på vilken typ av jobb du har, men har man exempelvis som jag har nu, en timanställning, så är det även där en hel del egen planering av tiden.

 

Poängen är att även om man nu i vuxen ålder skulle vara ledig flera vardagar så känns de ändå aldrig lika sköna som fredagen. Det är då man vet att lördag och söndag kommer, att det är helg, att det är en sorts småheliga vilodagar.

Det är det som är så märkligt. Man vet mycket väl att en ledig dag är en ledig dag, det är ingen egentlig skillnad, ändå envisas man med att koppla det till vad man är van vid, en känsla av att fredagarna och helgerna är annorlunda. Det var så när man var liten och man kommer inte ifrån det som vuxen.