I fredags åkte jag till Henke.

 

Resrutten jag skulle ta kom inte ens upp när man sökte på Västtrafiks hemsida eftersom den var så tight.

Antingen skulle jag hinna på minuten om alla anslutningar synkade perfekt eller så skulle jag få vänta i en timme i Ytterby.

Man går på första bussen, som givetvis är sen med en minut. Vanligen brukar busschaufförer inte vara de smidigaste och försiktigaste förarna, men just denna var naturligtvis i pensionsålder och körde extra långsamt. Självklart skulle också bussen stanna på varenda hållplats på vägen och plocka upp eller släppa av folk.

Min irritation steg och klockan gick obevekligt framåt.

Äntligen nådde bussen stationen. Klockan var nu dags för avgång för nästa buss, men jag såg att den inte hade startat än så lite hopp fanns.

Jag slängde mig av bussen jag kom med och gick med mycket raska steg mot nästa buss. Med tio meter kvar startade den. GAH, det blev snabbsprint och jag hann med.

Nästa anslutning hade jag hela tre minuter till godo enligt schemat och denna gång var det ingen seg chaufför och inte en massa sega stopp så nu hann jag gott och väl till sista anslutningen med tåg från Ytterby till Uddevalla.

 

I Uddevalla mötte jag upp med Henke och vi drog och handlade innan det blev hemfärd till hans residens och uppvärmning med FIFA inför kvällens viktiga match. Vi borde anat oråd när vi förlorade mot portugisiska storlaget Benfica..

Matchen mot Portugal var ändå helt okej med svenska ögon sett, det såg defensivt stabilt ut, nästan lite som förr, och det har man inte direkt varit bortskämd med sedan Hamrén tog över. Dessvärre fanns det istället nästan inget framåt och självklart avgjorde äckel-Cristiano i slutet.

Hoppet finns, men det känns sådär. Krävs ett nytt mirakel (känns som det är standard att man ska få förlita sig på det med denna landslagsperiod i svensk fotboll).

Några öl och lite mer FIFA senare var det sovadags.

 

Dagen efter drog jag till Göteborg där jag mötte upp med faster och kusin som varit på julbord på Liseberg (de bor som bekant i Tyskland och får passa på när de är här, även om det kanske är lite väl tidigt).

Åkte med dem ner till Olofsbo där jag sedan hade en lugn lördag kväll och söndag.

 

Inatt klippte jag ihop en liten hyllningsfilm till en av våra stora göteborgska friidrottare. Blev klar sisådär halv sju på morgonen. Det tog nästan lika lång tid att hitta en passande låt och klippa om den till passande längd som det tog att klippa ihop själva filmen i övrigt (om man inte räknar med letande av klipp och väljande av snuttar från klipp).

 

Idag lugn dag, jobbat lite hemifrån. Imorrn drar jag in till jobbet igen.