Så, nu har man börjat landa i vardagen igen efter senaste helgens kryssning följt av några dagars jobb.

 

Kryssningsdagen, det vill säga lördagen, inleddes med att gå upp kronktidigt kvart i fem för att så småningom åka buss 7.50 från Götet.

Efter den mycket sega resan anlände jag i Stockholm och Värtahamnen runt fyra och fick därefter invänta delar av övrigt ressällskap i ytterligare någon timme och de sista delarna en halvtimme senare.

Runt oss började sedan båtens andra resenärer att köa, något som för mig är helt obegripligt. Alla kommer ändå på båten som går på utsatt tid och alla har redan sina hytter, varför köa till det? Vi i mitt gäng gick istället och satte oss i baren och tog en öl. För mig blev det dagens på allvar första stora alkoholintag, de övriga hade i majoritet redan börjat förfesta så smått på vägen till Stockholm (men så bor de också betydligt närmre än vad jag gör som fick gå upp ohumana tider).

 

Efter att kön försvunnit gick vi ombord och delade upp oss efter våra hytter. Jag och de tre jag skulle bo med installerade oss och drog sedan för att möta upp de andra igen vid restaurangen där vi bokat bort.

En fördrink, ett glas rött och en mäkta god köttbricka senare (lammet var.. MUMS, bara MUMS!) var det tax free-dags. Jag köpte en flaska punsch, några öl och några gin & tonic-burkar sedan var det förhäng i hytterna som gällde.

 

Efter några timmars hytthäng övergick sällskapet till allehanda andra platser på båten.

Jag var på dansgolvet, i barer, ute på däck, i vår hytt för mer häng, på dansgolvet igen och så vidare. Lite överallt där det var trevligt med folket man hängde med helt enkelt!

 

Att temat på båten var "Loveboat", som beskrevs som poppis bland 40+, gjorde mig absolut ingenting då detta också innebar att samtlig musik som spelades var från 70- och 80-talet. Visst går man då miste om de låtarna av idag som är bra, men man slipper också en herrans massa bös. Med andra ord var jag mäkta nöjd med musiken :)

 

På tal om musik och dansgolv så var det också i perioder ganska svårt att dansa någorlunda snyggt. Inte för att jag påstår att jag är Fred Astaire i vanliga fall, men båten gungade en del vilket gjorde att många ramlade. Inte jag dock, men det kändes snarare som att alla försökte dansa "Prästens lilla kråka" mer än något annat.

 

Sammanfattningsvis hade jag en finemang kväll, mycket trevlig! Det enda eländet jag råkade ut för var att jag i det absolut sista jag gjorde på kvällen (jag var på väg till hytten för att lägga mig) råkade trampa snett i en av trapporna och få höger fots minsta tår under foten och lägga all tyngd på den biten av foten så att de blev någon form av uttänjning inuti. Mindre skönt.

 

Dagen efter var jag en aning seg. Segade mig tillsammans med två av mina hyttpolare (den tredje var både mest bakis och hade mest ångest då denne bland annat blivit av med sin telefon under kvällen) ut och letade efter något hyfsat matställe.

Efter lite letande och ratande av några ställen gick vi in på förens kafeteria. Här tyckte vi alla plötsligt att buffén som stod och rök såg väldigt lockande ut. Att det kostade 114 spänn reflekterade vi knappt över, vi tänkte bara "Mat." och inget mer.

Buffén var definitivt inte värd. Förutom att jag var småbakis och efter en stund fick allt svårare att få ner maten så hjälpte dess standard inte direkt till heller.

Kycklingen var "Torr som fnöske" som en av polarna uttryckte det. Om den så dränkts i babyolja hade den inte blivit slemmigare på något sätt.

Köttbullarna var halvokej, men kändes typ som mikrade Eldorado-köttbullar. Det funkar om man är fattig student, inte om man betalt 114 spänn för buffé.

Dricka ingick inte, jag hinkade vatten medan den andre av polarna svor över den 22 kronor dyra burken Cola han införskaffat av den glatt flinande kassörskan.

Det enda som egentligen var finemang var det salladsklegg jag dränkte mitt ris i. Det hade jag kunnat beställt enbart och suttit och slafsat med.

 

Efter "frukosten" (klockan var nu runt tolv) gick vi och mötte de andra. Flera av oss beställde en öl. Inte jag. Uäh. Nej tack. Jag blev segare och segare och gick och tänkte gå och sova en liten stund i hytten.

I hytten var dock min säng väldigt upptagen av han som hade stannat kvar. Jahopp. Jag hade nedervåning och han övervåning så antagligen hade han gått ur sängen tidigare och sedan inte orkat klättra tillbaka.

Whatever, jag kapsejsade på soffan istället och somnade någon timme tills det annonserades att hytterna började bäddas.

 

Till slut nådde vi fram till Stockholm igen och jag tog mig till centralen för tåg mot Götet.

Hemma i Dösebacka var jag inte förrän runt halv ett och kunde njuta av sängen efter en bra, men lite slitsam, helg.

 

 

Tack alla finfina compadres för en prima kryssning!