Ingen dussinputte
Melodikatastrofalen är över och således det frivilliga självplågeriet också på ett tag.
Startfältet var egentligen inte speciellt bra någonstans. Höll på Yohio för att det bidraget var minst dåligt typ, det funkade. Intressant att majoriteten av svenska folket för första gången på väldigt länge höll med mig.
Vad gäller vinnarbidraget så är mina enda kommentarer till detta ylande att det påminner lite om när någon sparkar i tån eller har ont i magen samt att det utan konkurrens är det sämsta vi någonsin har skickat. Ingvar Wixells urtråkiga operavals från 1965 och Monica Zetterlunds intetsägande En gång i Stockholm från 1963 framstår båda plötsligt som helt okej kompositioner. Det räcker så. Nu lägger vi detta bakom oss och hoppas att övriga Europa bjuder på bättre alster än vad vi fått stå ut med här hemma i år.
---
Helgen försvann i ett jehu. Känns som att det är lördag idag, inte söndag. Har ägnat dagen åt att se Naken och spelar nu lite FM med Claes.
Trots känslan av att helgen försvunnit ska det bara bli gött att komma till jobbet. Känslan av att känna att man jobbar med saker man verkligen behärskar och kan tillföra en fräsch synvinkel i väger upp all morgontrötthet och allt annat.
Ska trolla ihop första tvåveckors-rapporten också till skolan. Kommer ta måttligt lång tid. Skriver typ dagbok på jobbet redan så är mest att ta copy paste och skriva om det lite snyggare kanske och simsalabim!
That's me. You never know.
Kommentarer
Trackback