Stack ifrån Falkenberg vid 13.17 och tog tåget till Götet. I Götet mötte jag upp med Henke och så begav vi oss till Nya Ullevi för två timmars solig fotboll och allsvensk premiär, äntligen!

 

Vad ska man säga? Kalas, partaj och fest! Klang och jubel! Och ingen ironi! Det gick så bra det bara kunde. Häcken avfärdades med 3-0, Jakob och Haglund ägde mittfältet, Sam fick sitt definitiva genombrott med två assist och tredje målet, och Waehler gjorde inte bort sig. Vad mer kan man begära i ett premiär-derby?

 

Stabilt som fan och man fick vibbar av den underbara Djurgårdsslakten när Gamla Ullevi invigdes en härlig påsk för ett antal år sedan och solen också sken glad över oss alla. Den matchen slutade 6-0.

 

Efter pizza på Papa Joes skulle vi åt varsitt håll jag och Henke vid Berzelii. Min buss dissade mig och körde vidare. Ryckchauffören vägrade av okänd anledning öppna dörren och pekade bara bort i fjärran på ingenting och körde. Höll han på Häcken och blev grinig av min IFK-halsduk och IFK-tröja? Ogillade han hattar (hade hatt på mig denna fina vårdag till ära)? Eller var han bara allmänt dum i huvudet? Jag yrkar på det sista.

 

Henkes buss kom som den skulle och han försvann iväg.

Jag använde min nyfunna lediga tid till att vandra bortåt nästa station vid Heden. Där fick man minsann kliva på nästa buss som kom. Så vänligt! Så generöst! Så gentilt! Vid det här laget var jag dock lite småstressad.

Den buss jag skulle byta till härnäst, från Kungälv till Romelanda, var nämligen dagens sista och skulle avgå klockan 19.15. Eftersom jag nu fått åka med en senare buss än vad jag tänkt mig var marginalerna tämligen små. Bussen från Götet till Kungälv beräknades enligt tidtabellen vara framme 19.09.

Med detta i åtanke blev jag givetvis en smula irriterad när det vid Nordstan skulle gå på tusen pers, varav många äldre personer som krånglar i all evinnerlig tid med sina kort. Först ska man ta fram dem och sen så ska det vara så oerhört besvärligt att bara lägga kortet på kortläsaren och gå och ta sig en plats.

 

Alltså.. kan man inte, när man står och väntar på sin buss, ta fram sitt kort så att man är beredd och skynda på för sina medresenärers skull? Är det så svårt?

Samma sak om man står i en bankomatkö. Varför har folk inte framme sina kort redan innan det är ens tur att gå fram till bankomaten? Varför ska man börja fippla med det när man väl är framme? Det är inte som att man har så himla mycket att göra när man står och väntar på saker.

 

Nåja, i vilket fall som helst så var det ingen fara på taket, jag kom fram cirka sju minuter innan 19.15-bussen ändå och kunde fortsatt segerglatt vandra hemåt efter avstigning i Romelanda.

Att jag somnade till i några sekunder precis innan min hållplats och vaknade på något magiskt sätt precis när det var dags att plinga på stoppknappen är en annan sak. ^^

 

Nu tänkte jag kolla någon Disney-film, troligen Lilla Sjöjungfrun. Heja Blåvitt!