Ojoj, hela 12 tappra läsare av min sammanfattning av år 2012! 12 läsare av år -12, så lustigt!

 

Nej, det var inte så lustigt kanske, men lite intressant! Eller mja, knappt det heller. En meningslös slump då? Det är mer sant..

Fast näe, hörni! Jag har ju bestämt så sent som igår att år 2013 ska vara året av optimism!

 

Eftersom 2012, i alla fall för min del och alltmer ju året led, innehöll alltför många inslag av pessimism, suckanden och allmän självömkan, så har jag beslutat att ledordet för år 2013 ska vara just motsatsen optimism.

 

Att jag skämtar hela tiden är inte alltid det samma som att vara optimistisk, absolut inte. Likväl som det kan vara för att liva upp stämningen för att man är glad, likväl kan det också i många fall vara för att man vill undkomma den dystra stämning som egentligen är fallet.

 

Med detta sagt var år 2012 på intet sätt något totaldeppigt år. Absolut, många tråkiga saker hände och humöret dalade som sagt ibland, men det var också många glada saker som hände.

Allt gick inte som planerat, men hur kul är det om precis allt gör det? Inga överraskningar, ingen känsla av "Yes!" när det väl går som man tänkt, bara enkla konstateranden av att "Jahopp, det gick ju bra som vanligt."

 

 

I år är året då min årskurs tar examen. Det är året då jag på allvar lämnar högskolevärlden bakom mig och beger mig in i arbetslivet. Förra gången visste jag inte om jag var på rätt väg och kände mig inte klar med studerandet.

Denna gång vet jag att jag är klar. Jag vet att jag är redo att ta nästa steg. Jag vet att det är dags att börja jobba på allvar, inte enbart söka sporadiska vikariat i väntan på att jag ska besluta mig om min framtid som var fallet senast.

 

Det goda som kom ur de två års uppehåll jag hade mellan förra pluggsejouren och den jag snart avslutar var att jag hann ta mig tid till mig själv, växa som människa, reflektera över saker man inte riktigt hunnit ta tag i innan. Detta plus den ganska avgörande biten inför framtiden; att ta körkort.

 

Alla steg vi tar i livet är viktiga, stora som små. Vi tar dem på olika sätt, på sätt som passar just oss, men alla hjälper till att forma oss på ett eller annat sätt.

Vissa utvecklas genom att hejdlöst kasta sig ut i världen och hatta runt på olika ställen för att sedan lugna ner sig mer och mer. Andra är väldigt lugna först och tar mer och mer plats ju längre tiden går.

 

Vilka vägar vi än tar så är det viktigaste att man gör dem för att man verkligen känner att man antingen vill eller måste. Inte för att man vill apa efter andra eller andra säger åt en att göra saker. Absolut, man kan ta råd och intryck av andra, men det viktigaste är alltid att vara sann mot sig själv. Det är inte bara en massa floskler, det är så det är.

 

 

Praktiken står nu för dörren och ännu har jag inget konkret klart. Det hänger jag inte läpp för, det ordnar sig. Hur mörkt eller ljust mitt sinnelag än varit så har det alltid slutat med samma ledord: "Det ordnar sig!"

Det är en sorts positivt tänkande i sig och med det som grund så brukar det också ordna sig, 9999 gånger av 10000. Det är om man tänker: "Det är meningslöst. Fuck det här." som saker inte ordnar sig.

 

 

Så, sammanfattningsvis, om ni som jag tycker att 2013 ska bli ett år fyllt av optimism, börja med att gå in med grundtanken om att allt brukar lösa sig till slut, hur piss det än kan verka för stunden.