Vet inte hur många gånger jag haft problem med byten just i Sala. Oftast är det från Falu-hållet, men nu senast var det under min uppresa istället.

 

Man har slutat irritera sig så mycket över den själva ursprungliga förseningen i sig, det är mer kommunikationen därefter som är så dålig att man baxnar.

 

Förra gången jag skulle byta satt vi inne i stationshuset och väntade och väntade på ett försenat tåg ända tills skylten visade "Inställt" och ingen som helst vidare information. Tack? Efter ett tag kom en buss mot Västerås som chauffören REKOMMENDERADE att vi åkte med. Jaha? Tack igen för klara besked.

 

I måndags var det alltså så dags igen.

Resan flöt på fint från Göteborg, bytet i Katrineholm var inga problem. När vi närmade oss Sala däremot var vi några minuter försenade. I de urusla högtalarna hördes en mycket svag röst meddela något vagt om att vi som skulle till Falun skulle åka med buss hela vägen. Att vi hört rätt bekräftades när konduktören vandrade igenom vagnarna för att se till så att alla hört..

 

Eftersom jag som sagt varit med om förseningar från Sala innan så visste jag varifrån ersättningsbussar skulle gå till skillnad från till synes alla andra passagerare som försvann iväg mot stadens närliggande busstorg. Deras utflykt var dock väldigt kortvarig då de insåg att bussarna som stod där inte hade någon som helst lust att ta en tripp till varken Falun eller någon annan längre stans och snart irrade folket tillbaka mot mig. De flesta gick in i stationshuset medan några förutom mig stod kvar utomhus för att röka.

 

Efter några minuter kom bussen och alla gick ombord. Knappt en tredjedel av bussen fylldes. Någon vidare information från chaufför gavs inte om något mer än att vi inte alls skulle till Falun. Istället mumlades något om att vi skulle till Avesta/Krylbo där ett tåg väntade för sista sträckan mot Falun.

 

När bussen äntligen lämnade Sala och nästan hade kommit ur stan så vände den plötsligt tillbaka till stationen!

På stationen stod nu en fet ny hög människor som tydligen också skulle med denna enda buss. Att inte alla skulle få plats syntes på långt avstånd. Drygt en tredjedel av de nya passagerarna fick mycket riktigt vandra tillbaka in i stationshuset och vänta på en ny ersättningsbuss medan vi i den ursprungliga numer fullpackade bussen äntligen rullade iväg.

 

Väl framme i Avesta/Krylbo såg folk fortsatt förvirrade ut, medan jag följde de knapphändiga instuktioner vi fått och gick med bestämda steg mot tågstationen, kastade ett mycket snabbt öga i förbifarten på tåginformationsskylten, och gick till den perrong där tåget skulle rulla in.

Merparten av övrigt folk bakom mig följde snart efter (alla skulle inte till Falun, några skulle även vidare mot Stockholm med två ersättningsbussar som stod och väntade i Avesta/Krylbo).

 

Några minuter senare rullade tåget in från Faluhållet som sen alltså skulle vända uppåt igen med oss. Konduktören på detta tåg öppnade för oss och skyndade sedan snabbt av mumlandes några ord om att "Jag ska verkligen inte till Falun." ungefär.

Efter detta försvann även lokföraren med loket och den enda kvarvarande personal som nu fanns och skötte informationen var killen som också skötte bistron.

 

Lokförarens utträde ur historien medförde att vi inte hade någon ström att tala om i vagnarna där vi satt. Eftersom det föregående luffartåget inte ens haft eluttag så hade jag där gjort slut på den mesta av min ström i datorn. Jag antog givetvis att detta, det nästkommande tåget, skulle ha ström, inte att jag skulle sitta i ett loklöst vagnsekipage i Avesta/Krylbo på obestämd tid.

Förutom att jag inte kunde använda datorn någon längre stund så blev det även gradvis kallare och kallare i den kolsvarta vagnen. Det kaffe som bistrokillen aviserat att man kunde hämta en stund tidigare var inte tu tal om längre.

Vi får besked om att den nye lokföraren som ska hämta det nya loket och ta oss mot Falun tydligen är bland den kvarvarande gruppen i Sala och att det är därför vi får sitta här utan lok och ström.

 

Lite tid passerar innan bistrokillen meddelar att bussen till folket i Sala fortfarande inte kommit. Med tanke på att resan för oss i vagnarna ändå tog en stund med buss från Sala till Avesta/Krylbo så inser vi att detta kommer ta ett bra tag till.

 

En god stund senare möts vi av kvällens mest häpnadsväckande utrop. Nu är allt folk på plats men lokföraridioten har glömt kvar sin nyckel till loket i Sala! Va?! Skojar ni?? Och nu ska ni skicka tillbaka någon för att hämta den så att det tar ytterligare en massa tid?? Vad är detta?!

 

Cirka 3,5 timme försenat så blixtrar det till i lamporna och värmen börjar åter strömma ur elementen. Småfrusen kryper jag fram från min jack-kokong och startar datorn för lite Football Manager resten av resan. Vid det här laget är jag ganska trött på att sitta och bara lyssna på musik och stirra ut genom fönstren på godståg och övrig station.

 

Framme i Falun väntar snällaste Claes på stationen med sin fetingskåpbil och kör mig hem. Klockan är nu runt två på natten och vi ska upp runt åtta för redovisningen klockan nio. Jag somnar först runt klockan tre.

 

Vad jag tycker om resrutten via Sala? Aldrig mer. Detta var droppen. Ett par gånger är okej kring en och samma station, men inte så många gånger som det blivit nu.

 

 

FRÅGOR:

• Varför kunde inte bussarna kört oss som skulle till Falun hela vägen istället?

• Varför åkte inte lokföraren med första bussen så vi i den lasten åtminstone kunde haft ström på tåget i väntan på den andra lasten?

• Hur i helvete kan man glömma nyckel i Sala om man är lokförare? Hur dålig koll har man??