Så har man äntligen fått se en ny Bondrulle igen. Väntan har varit lång!

Var också ett bra tag sedan jag skrev en recension här på bloggen, det har ju mest blivit kommentarer på filmtipset.se.

 

 

Skyfall - Förväntningarna var höga. Egentligen ska man inte ha några förväntningar inför en film, mer än att man blivit lite intresserad av den, men det är omöjligt för en Bond-fantast som mig att inte ha några förväntningar.

Dock måste jag säga att Skyfall inte helt levde upp till mina förväntningar. Den var absolut väldigt bra, med en skön inledningsscen som kändes väldigt Bond som gick in i den väldigt snygga musiköppningen med Adeles mycket bra låt med samma namn som filmen.

Efter detta höll filmen en bra nivå, men kändes i perioder inte så jättemycket Bond utan mer en väldigt bra dramaactionfilm som så många andra. Alla grejer gillade jag dock inte, vissa kändes väl onödiga. Vissa saker kändes också lite kortfattade, man gick snabbt fram, och ibland kändes saker för enkla liksom. Det var lite dåligt med långa man-man-fight-scener exempelvis.

Efter halva filmen någon gång tog det sig dock och även om detta är en av de mer allvarligare och mer dramafyllda Bond-filmerna, där man kommer djupare in i Bonds förflutna än någonsin tidigare, speciellt därifrån jag syftar på, så blev det mer Bond-aktigt än tidigare i filmen. Referenser till äldre filmer gjordes och man började känna sig mer hemma i filmen.

Mer än så ska jag nog inte säga för då avslöjar jag för mycket. Framför allt är filmen i vilket fall snygg och jag kan nog slå fast att djupare in i Bond än såhär kommer vi nog inte, nästa film kommer vara mer action och klassiskt Bond-betonad, denna film var en sorts vändpunkt. Klart sevärd är den i alla fall och troligen kommer jag tycka att den är ännu bättre andra gången jag ser den.

---

Nu längtar jag till Hobbit-filmen :)

 

Resten av natten ska jag avnjuta med någon gammal Bondfilm, troligen License to kill.

 

 

Hej hopp önskar clownen Björkman!