Tiden går, tiden passerar,

vissa saker stannar, andra fallerar

Minnen blir obrukbara, inte som de var

Minnen konstrueras, de som finns kvar

 

Vi kastas fram, kastas tillbaka, kastas runt,

ihopknycklade, pressade till en enda bunt

Svängrummet minskar, men går ändå isär

Fallet blir längre när vi inte vet vart det bär

 

Igår stannar där vi var, kommer inte mer,

vad vi än säger och menar försvinner allt ner

Du är två, jag är en, ni är fler

Framtiden hopar sig ännu mer

 

Vägen syns inte, det finns inget spår,

det är utan kontur här där jag går

Se ändå grönskan, se ändå allt

Inte varje konturlöshet är något kallt