Radiosändandet gick finemang, trots att det hela nu är avsevärt mer professionellt runtom än tidigare.
Innan har vi ju kunnat lalla runt inne i studion en timme i förväg och ta det piano och vara förberedda. Då fanns nästan inga program, men nu hux flux är det en fullt fungerande radiostation igen med en massa program uppbokade. Från att nyss ha vart färskingar blev vi oldtimers istället. Går fort i medievärlden.

I vilket fall var det rätt lugnt. Det enda fula var att en av de tre låtar jag valt ut (eftersom det var min tur att vara programledare så väljer ju jag musik för mitt program), den jag tänkt spela som slutlåt, hördes ljuda när vi gick in i studion ett par minuter innan sändning.
Jag menar.. hur troligt är det?? I en värld med miljarder låtar så har han som lagt musiken valt just den låten av alla. Och det är inte direkt en låt man hör ifrån var och varannan persons musiksamling. Joy Divisions "Disorder" liksom. Så troligt!

Sure, jag kunde spelat den igen i slutet av programmet men det skulle bara känts fult, så jag tog snabbt beslutet att spela den jag faktiskt hade tänkt mig från början istället som slutlåt, Ennio Morricones "Un Amico". Blev finstämd avslutning :)
Övriga låtar var College & Electric Youths "A real hero" och Keanes "Silenced by the Night".

Hem sen och kolla på GAIS-IFK: 1-1. Yey. Gött att få höra Arne Hegerfors sista match som kommentator i alla fall.

---

Fan, är trött som en sömngångare. Det tog tydligen hårt att sova och halvsova under så jävla mycket kombinerat oljud. Fan. Jag måste ju jobba. Skurkerier.

Se klart Iron Man 2 först dock, känns lagom.