Studentkryss
Såå, då har man börjat komma igen efter helgens kryssningsbravader. Gårdagen blev hyfsat seg.. men mer om det längre ner.
Eftersom ryck-kryssföretaget stängt tax freen på fredagar och lördagar så blev detta års studentkryss inplanerad på en söndag. Det innebär att stora delar av deltagarna förutom oss tappra studenter bestod av pensionärer och folk i övre medelåldern som inte såg ut att ha så mycket för sig på dagarna.
Bussresan ner var rätt lugn och oparty. Det var mer att jag bara sovit fyra timmar (tog en timme att somna från att man lagt sig och vaknade sedan självklart en timme innan klockan ringde) på natten som gjorde att tagget var sisådär på bussen än att jag var kass på att bussparta.
En Bellman, en Fagehult, en baguette, lite sjungande och ett timslångt stopp i Heby senare så var vi till slut på terminalen. Där var det som alltid tusen års väntan till innan man fick gå på båten. Vår del (Matte, Peter, jag, Fredrik, Martin, Lina) av studentskaran placerade oss på terminalens överprisade café och köpte några kaffe för att få vistas där. Jag vägrade lägga 25 spänn på en sketen minikopp vanligt kaffe så då la jag till en tia och köpte nå'n islatte istället med frusna iskaffestavar i. Dyrare men kändes ändå mer värt, speciellt när det var hett som en pizzaugn på caféet.
Väl ombord färjan slängde vi in grejerna i hytten, tog oss upp och tog en öl på soldäck och inväntade tax freens öppnande. In sen i shopen och köpa på oss dryck och annat, jag körde på ett sexpack Heineken och ett sexpack gin & tonic (plus ett fempack cigarrer för 109 spänn, aningen billigare än vissa andra cigarrer jag köpte för ett tag sedan).
Ner i hytten och hänga lite innan dags för den efterlängtade buffén! Tog ett megalass förrätt och sedan ett hyfsat lass huvudrätt också. Lammet säger jag bara! *ghaghahgah* Skulle lätt kunna trycka i mig mer av det jsut nu, men efter portionerna då så var man redigt fetförklarad. Tryckte i mig några små efterrättssaker på ren vilja bara för att.
Det var nu dags för partaj på allvar, mot hytten! Martin drog fram sina medhavda högtalare, kortleken åkte också fram och därefter var det game on!
Tiden gick, stämningen var prima, en vakt kom och sa aja baja om vi inte stängde av högtalarna så då rök de, men då var klockan redan typ halv elva-halv tolv nånstans så rätt lugnt ändå.
Upp på speldäck sen där Martin och Fredrik velat spela sönder sig om de hade kunnat. Att de våldtog en sån där maskin som bara ligger massa mynt som böljar fram och tillbaka vid en kant tills den började larma är en annan historia..
Tog nå'n öl med Peter vid stora baren och snackade en del medan nyss nämnda herrarna satte stadig kurs mot roulettebordet.
Efter detta börjar händelser och händelsers ordning blandas ihop lite för mig.
Klockan gick i vilket fall och man hängde med omväxlande folk. Ena stunden var man i rökrummet med Peter, Matte och Lina, andra stunden gick man runt och snackade med bland annat Berg och Hed. Var även i deras hytt när Marie gav upp och deras hytt blev en aning otjänlig att vistas i om man säger så (vilket senare resulterade i att Berg och Hed inackorderades i vår hytt istället).
Klockan var plötsligt morgon och jag var ute på däck med en massa folk. Det var småljust och trevlig stämning! Var även i den mindre baren och tog någon öl med Peter och Spetz.
Sista gången jag försökte ringa någon är enligt mobilen klockan 05.18. Dock var jag uppe längre än så enligt säkra källor och ska ha hamnat i säng någon gång runt sju. Det sista jag gjorde var i vilket fall att stå och lyssna på några studentpers som klagade på varandra ute vid hissarna på vår våning. Efter det fick det vara nog och jag stack bums till hytten, slängde av brallorna och dök i sängen som redan var halvupptagen av skavfötters halvsittande sovande Hed. Om hon sov bekvämt vet jag ej, men det såg inte så bekvämt ut ^^
---
Så har vi då kommit till gårdagen, hemresans dag. Den eviga hemresan.
För det första, eftersom jag tydligen kom i säng vid sju och vi vaknade runt tolv så sov jag bara fem timmar. Lägg till att jag alltså inför resan bara fick fyra timmars sömna och jag hade sovit nio timmar totalt på två dygn.
Jag tyckte jag mådde rätt hyfsat när jag gick upp, men det var inte så konstigt då jag när jag gick på toa insåg att jag fortfarande var packad. Därefter var man alltså packad och sliten, en rätt kul kombo. Man orkade ingenting men var på skojsigt humör ändå. Fredrik, som liksom Martin lagt sig runt två nå'nstans, var lite piggare och stack tidigt upp och käkade medan vi andra inte rörde en fena. När han kom tillbaka låg mest och skrattade åt allt när han och Martin jävlades med varandra och med Peter som var ännu tröttare än mig.
Jag jävlades mer bara verbalt ^^
Vi fyra var några av de sista att lämna färjan (som aldrig tycktes komma i hamn, hela tiden ropades ut "Vi lägger till om xxx minuter!" och sen några minuter senare hade typ inget hänt mer än ett nytt meddelande att vi snart lägger till).
Hemresan blev dock inte som man tänkt riktigt. Jag skulle nu åkta bil upp med Lina, Matte, Fredrik och Peter (de åkte bil ner då jag åkte med Martin på bussen).
Morgonfyllan började nu gå mer över i en blandning av morgonfylla/bakfylla och man tänkte att det skulle bli skönt att få lite bilresa och inte riskera förra årets dryga hemresa med överjobbigt fyllefolk.
Dessvärre hann vi inte längre än till Danderyds Statoilmack. Där käkade vi och insåg att vi fått punktering på vänster bakdäck...
...PAAAAAAAAARTYYYYYYYYYYYYYY!
Inte nog med att man skulle börja bli mer bakis, man skulle också försöka fixa ett punkterat däck i Danderyd.
Idé nummer ett gick ut på att Lina & Matte antog att det var en liten punka och en snabbspray skulle kunna fixa biffen tills vi kom upp till Falun. Efter en stunds sprayande och pumpande insåg vi dock att det inte hände ett skit.
Idé nummer två blev då själklart att byta till det fula fjuttiga reservdäcket man har med sig istället.
Problemet blev nu att bultarna satt hårdare fast än om man använt hela världens lager av superlim ungefär.
De vägrade flytta sig en millimeter. Efter en stund kom någon mirakelman förbi och hjälpte oss. Jag vetifan vad han käkar till frukost men det borde nog alla käka. Han såg inte ut som något muskelberg, han hade bara magiska krafter.
Dessvärre insåg vi när han stuckit att en av bultarna missats. Nu visste vi alla att bultarna ju ändå gick att lossa så det var bara att ta i..
..Fredrik, Matte och Peter tog i så att de började rinna ur näsan och jag tog i så att jag sträckte något i vänster axel. Gjorde ont som fan och då har jag ändå rätt hög smärttröskel. Kändes nästan som man slitit sönder något först. Men hade bultjäveln flyttat sig? Nähe då.. Score!
Nu försvann alla tankar på att saker skulle kunna gå sönder och vi ville bara därifrån. Lina ställde sig och hoppade på vredet och då, äntligen, började det gnissla som fan och skiten började röra sig.
Däckbytet följde, alla hjälptes åt att dra åt bultarna (axeln hade hunnit reparera sig nu) och vi kunde äntligen hoppa in i bilen och börja den hundraåriga resan hem. Hundraåriga eftersom reservdäcket innebär att man inte kan belasta lika mycket så vi låg och korkade i 70 från Danderyd till Falun. Jävligt fint när man är bakis.
Stämningen blev ändå hyfsad framåt slutet när vi stannade och käkade på Donken i typ Hedemora och sen lyssnade på lite skön musik resten av vägen plus att bakisheten började gå över. Men när vi var på macken i Danderyd i hundra år var det rätt uppgivet många stunder.
Vi var hemma halv tolv typ. Då var man rätt mör..
---
Sammantaget var det en prima kryssningshelg ändå! Fick ut det jag ville av resan, god mat, fantastiskt sällskap, massa skratt, häng överallt och varierande händelser till långt in på morgonen. Att resan hem var en smärre katastrof räknar jag gärna bort :)
Eftersom ryck-kryssföretaget stängt tax freen på fredagar och lördagar så blev detta års studentkryss inplanerad på en söndag. Det innebär att stora delar av deltagarna förutom oss tappra studenter bestod av pensionärer och folk i övre medelåldern som inte såg ut att ha så mycket för sig på dagarna.
Bussresan ner var rätt lugn och oparty. Det var mer att jag bara sovit fyra timmar (tog en timme att somna från att man lagt sig och vaknade sedan självklart en timme innan klockan ringde) på natten som gjorde att tagget var sisådär på bussen än att jag var kass på att bussparta.
En Bellman, en Fagehult, en baguette, lite sjungande och ett timslångt stopp i Heby senare så var vi till slut på terminalen. Där var det som alltid tusen års väntan till innan man fick gå på båten. Vår del (Matte, Peter, jag, Fredrik, Martin, Lina) av studentskaran placerade oss på terminalens överprisade café och köpte några kaffe för att få vistas där. Jag vägrade lägga 25 spänn på en sketen minikopp vanligt kaffe så då la jag till en tia och köpte nå'n islatte istället med frusna iskaffestavar i. Dyrare men kändes ändå mer värt, speciellt när det var hett som en pizzaugn på caféet.
Väl ombord färjan slängde vi in grejerna i hytten, tog oss upp och tog en öl på soldäck och inväntade tax freens öppnande. In sen i shopen och köpa på oss dryck och annat, jag körde på ett sexpack Heineken och ett sexpack gin & tonic (plus ett fempack cigarrer för 109 spänn, aningen billigare än vissa andra cigarrer jag köpte för ett tag sedan).
Ner i hytten och hänga lite innan dags för den efterlängtade buffén! Tog ett megalass förrätt och sedan ett hyfsat lass huvudrätt också. Lammet säger jag bara! *ghaghahgah* Skulle lätt kunna trycka i mig mer av det jsut nu, men efter portionerna då så var man redigt fetförklarad. Tryckte i mig några små efterrättssaker på ren vilja bara för att.
Det var nu dags för partaj på allvar, mot hytten! Martin drog fram sina medhavda högtalare, kortleken åkte också fram och därefter var det game on!
Tiden gick, stämningen var prima, en vakt kom och sa aja baja om vi inte stängde av högtalarna så då rök de, men då var klockan redan typ halv elva-halv tolv nånstans så rätt lugnt ändå.
Upp på speldäck sen där Martin och Fredrik velat spela sönder sig om de hade kunnat. Att de våldtog en sån där maskin som bara ligger massa mynt som böljar fram och tillbaka vid en kant tills den började larma är en annan historia..
Tog nå'n öl med Peter vid stora baren och snackade en del medan nyss nämnda herrarna satte stadig kurs mot roulettebordet.
Efter detta börjar händelser och händelsers ordning blandas ihop lite för mig.
Klockan gick i vilket fall och man hängde med omväxlande folk. Ena stunden var man i rökrummet med Peter, Matte och Lina, andra stunden gick man runt och snackade med bland annat Berg och Hed. Var även i deras hytt när Marie gav upp och deras hytt blev en aning otjänlig att vistas i om man säger så (vilket senare resulterade i att Berg och Hed inackorderades i vår hytt istället).
Klockan var plötsligt morgon och jag var ute på däck med en massa folk. Det var småljust och trevlig stämning! Var även i den mindre baren och tog någon öl med Peter och Spetz.
Sista gången jag försökte ringa någon är enligt mobilen klockan 05.18. Dock var jag uppe längre än så enligt säkra källor och ska ha hamnat i säng någon gång runt sju. Det sista jag gjorde var i vilket fall att stå och lyssna på några studentpers som klagade på varandra ute vid hissarna på vår våning. Efter det fick det vara nog och jag stack bums till hytten, slängde av brallorna och dök i sängen som redan var halvupptagen av skavfötters halvsittande sovande Hed. Om hon sov bekvämt vet jag ej, men det såg inte så bekvämt ut ^^
---
Så har vi då kommit till gårdagen, hemresans dag. Den eviga hemresan.
För det första, eftersom jag tydligen kom i säng vid sju och vi vaknade runt tolv så sov jag bara fem timmar. Lägg till att jag alltså inför resan bara fick fyra timmars sömna och jag hade sovit nio timmar totalt på två dygn.
Jag tyckte jag mådde rätt hyfsat när jag gick upp, men det var inte så konstigt då jag när jag gick på toa insåg att jag fortfarande var packad. Därefter var man alltså packad och sliten, en rätt kul kombo. Man orkade ingenting men var på skojsigt humör ändå. Fredrik, som liksom Martin lagt sig runt två nå'nstans, var lite piggare och stack tidigt upp och käkade medan vi andra inte rörde en fena. När han kom tillbaka låg mest och skrattade åt allt när han och Martin jävlades med varandra och med Peter som var ännu tröttare än mig.
Jag jävlades mer bara verbalt ^^
Vi fyra var några av de sista att lämna färjan (som aldrig tycktes komma i hamn, hela tiden ropades ut "Vi lägger till om xxx minuter!" och sen några minuter senare hade typ inget hänt mer än ett nytt meddelande att vi snart lägger till).
Hemresan blev dock inte som man tänkt riktigt. Jag skulle nu åkta bil upp med Lina, Matte, Fredrik och Peter (de åkte bil ner då jag åkte med Martin på bussen).
Morgonfyllan började nu gå mer över i en blandning av morgonfylla/bakfylla och man tänkte att det skulle bli skönt att få lite bilresa och inte riskera förra årets dryga hemresa med överjobbigt fyllefolk.
Dessvärre hann vi inte längre än till Danderyds Statoilmack. Där käkade vi och insåg att vi fått punktering på vänster bakdäck...
...PAAAAAAAAARTYYYYYYYYYYYYYY!
Inte nog med att man skulle börja bli mer bakis, man skulle också försöka fixa ett punkterat däck i Danderyd.
Idé nummer ett gick ut på att Lina & Matte antog att det var en liten punka och en snabbspray skulle kunna fixa biffen tills vi kom upp till Falun. Efter en stunds sprayande och pumpande insåg vi dock att det inte hände ett skit.
Idé nummer två blev då själklart att byta till det fula fjuttiga reservdäcket man har med sig istället.
Problemet blev nu att bultarna satt hårdare fast än om man använt hela världens lager av superlim ungefär.
De vägrade flytta sig en millimeter. Efter en stund kom någon mirakelman förbi och hjälpte oss. Jag vetifan vad han käkar till frukost men det borde nog alla käka. Han såg inte ut som något muskelberg, han hade bara magiska krafter.
Dessvärre insåg vi när han stuckit att en av bultarna missats. Nu visste vi alla att bultarna ju ändå gick att lossa så det var bara att ta i..
..Fredrik, Matte och Peter tog i så att de började rinna ur näsan och jag tog i så att jag sträckte något i vänster axel. Gjorde ont som fan och då har jag ändå rätt hög smärttröskel. Kändes nästan som man slitit sönder något först. Men hade bultjäveln flyttat sig? Nähe då.. Score!
Nu försvann alla tankar på att saker skulle kunna gå sönder och vi ville bara därifrån. Lina ställde sig och hoppade på vredet och då, äntligen, började det gnissla som fan och skiten började röra sig.
Däckbytet följde, alla hjälptes åt att dra åt bultarna (axeln hade hunnit reparera sig nu) och vi kunde äntligen hoppa in i bilen och börja den hundraåriga resan hem. Hundraåriga eftersom reservdäcket innebär att man inte kan belasta lika mycket så vi låg och korkade i 70 från Danderyd till Falun. Jävligt fint när man är bakis.
Stämningen blev ändå hyfsad framåt slutet när vi stannade och käkade på Donken i typ Hedemora och sen lyssnade på lite skön musik resten av vägen plus att bakisheten började gå över. Men när vi var på macken i Danderyd i hundra år var det rätt uppgivet många stunder.
Vi var hemma halv tolv typ. Då var man rätt mör..
---
Sammantaget var det en prima kryssningshelg ändå! Fick ut det jag ville av resan, god mat, fantastiskt sällskap, massa skratt, häng överallt och varierande händelser till långt in på morgonen. Att resan hem var en smärre katastrof räknar jag gärna bort :)
Tack alla för helgen!
Kommentarer
Trackback
