Dit drömmarna för oss
Nahepp, solen verkar inte vilja visa sig idag. Således skjuter jag på cigarrpremiären. Kanske är imorrn den rätta dagen? Det sägs bli i alla fall 14 grader. Toppa detta med lite sol, öl, whisky, häng med grabbsen och möjligen grill så finns alla förutsättningar!
Idag.. hmm. Ja det är frågan.
Kommer du med mig då? - Har vart ganska lugnt på min filmfront på senare tid. Inte för att jag tröttnade efter allt Oscarsnötande, absolut inte, men jag har ju liksom plöjt en viss maffiaserie istället för film.
Igår kom som jag nämnde i förra inlägget en av de ytterst få filmer med Tuva Novotny som jag inte har sett. filmen är ett drama från 2003 om Paula (Tuva) och Theodor (Shanti Rooney) som växer upp tillsammans och gör allt tillsammans. När de blir äldre glider de dock isär när efter att Paula drivs hårt av sin manager till en sångkarriär medan Theodor fastnar i sin hemstad och sin fars gamla glas- och ramverkstad.
Efter att Theodor ropar in en tavla på en auktion börjar dock historien alltmer luta åt att barndomsvännerna ska hitta tillbaka tillvarann då båda är missnöjda med sin tillvaro.
Låter det lite konstigt så långt? Det är det också.
Tuva är alltid Tuva och Rooney är alltid Rooney. Filmen i sig är dock alltför pretentiös för min smak, för orealistisk och överdriven. De flesta människor framställs som idioter.
För idel bra skådespeleri och att det ändå finns något bra som filmen vill förmedla, trots att den är pretto, ger jag ändå ett svagt godkänt betyg. B B
Nu blir det frukost!
Idag.. hmm. Ja det är frågan.
Kommer du med mig då? - Har vart ganska lugnt på min filmfront på senare tid. Inte för att jag tröttnade efter allt Oscarsnötande, absolut inte, men jag har ju liksom plöjt en viss maffiaserie istället för film.
Igår kom som jag nämnde i förra inlägget en av de ytterst få filmer med Tuva Novotny som jag inte har sett. filmen är ett drama från 2003 om Paula (Tuva) och Theodor (Shanti Rooney) som växer upp tillsammans och gör allt tillsammans. När de blir äldre glider de dock isär när efter att Paula drivs hårt av sin manager till en sångkarriär medan Theodor fastnar i sin hemstad och sin fars gamla glas- och ramverkstad.
Efter att Theodor ropar in en tavla på en auktion börjar dock historien alltmer luta åt att barndomsvännerna ska hitta tillbaka tillvarann då båda är missnöjda med sin tillvaro.
Låter det lite konstigt så långt? Det är det också.
Tuva är alltid Tuva och Rooney är alltid Rooney. Filmen i sig är dock alltför pretentiös för min smak, för orealistisk och överdriven. De flesta människor framställs som idioter.
För idel bra skådespeleri och att det ändå finns något bra som filmen vill förmedla, trots att den är pretto, ger jag ändå ett svagt godkänt betyg. B B
Nu blir det frukost!
Här finns en trailer från den tiden då en trailer faktiskt inte berättade hela jävla historien som alla skräptrailers idag gör. För övrigt Tuva som sjunger i slutet.
Kommentarer
Trackback