Så var spektaklet slut till sist.

Är inte ett dugg förvånad över utgången. Det mesta gick som förväntat, förutsägbart. Med det sagt så blir man inte lika upprörd längre, man har haft några år på sig att bygga upp en buffert av mental förberedelse.

Saade kom tvåa med en intetsägande danspoplåt förrförra året. Förra året vann han med en annan medan Danny kom tvåa. I år kom Danny tvåa igen med samma stuk av låt och en annan vann.

Av de onda tingen i år, varav tre var intetsägande klubblåtar, så var ändå Loreens den bättre av dem. Den hade åtminstone en hyfsad melodi i refrängen. Alltid nå't. Men någon fantastisk komposition i övrigt är det inte. Låter som något man hört 53 gånger innan ungefär.

Kan ju göra en mycket snabb sammanfattning av mitt tycke om alla låtar:

David Lindgren - Shout it out: Horribel själlös klubbdänga.

Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - Jag reser mig igen: Vilka intentioner Thorsten än hade med sin medverkan i festivalen så bjöd han på en låt som kändes ärlig och äkta. Min nummer två av de som nått final.

Dead by April - Mystery: Ställer mig samma fråga varje gång jag ska fundera på detta bidrag: hur lät den? Inget speciellt med andra ord.

Lisa Miskovsky - Why start a fire: Min favorit tävlingen igenom. Att den inte skulle vinna visste jag dock med en gång. Lisa är alldeles för bra för melodifestivalen. Inte hennes bästa låt, men riktig musik.

Top Cats - Baby Doll: Fortfarande lite förvånad att den nådde final. Jag har inget emot rockabilly, men det var inget speciellt med denna låt, lät som tusen andra.

Loreen - Euphoria: Som sagt, den bättre av de sämre. Hyfsad refräng. Ligger snarare rätt i tiden med klubbdängor som poppas sönder på radio. Hellre den till Azerbajdzjan än närmsta konkurrenten Danny, men det är inget speciellt med den.

Ulrik Munther - Soldiers: Likt Mystery så minns jag inte heller hur denna lät fastän man hört den flera gånger. Inget speciellt här heller.

Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel: Det är mest synd om Sara Li som ändå deltar med en hyfsad refräng. Pajasen Ranelid.. Att det blev en lång tråd på flashback med enda syfte att förena folk för att rösta på Ranelid och sabba festivalen säger en del om vart den här tävlingen har kommit och vart den är på väg.

Molly Sandén - Why Am I Crying: Okej låt. Ungefär så.

Danny Saucedo - Amazing: Horribel själlös klubbdänga II.


Gött att man äntligen kan få se fram emot Eurovision nu istället där det garanterat kommer bjudas på fler sköna låtar än vad som blev fallet i Melodifestivalen.

Så, nog om detta på ett tag!

En annan tid, ett annat liv. Tryckare i låg-/mellanstadiet nå'n?