Efter att ha hoppat av bussen från Borlänge i Falu centrum kände jag att jag kunde ta en liten runda vid affärerna innan bussen till Norslund gick.
Eftersom jag inte haft Alvedon hemma på ett tag så gick jag in på apoteket och köpte på mig lite Paracetamol. Paracetamol var billigare. Det är ungefär så långt min sparsamhet tog mig idag ty sedan gick det utför.

Mittemot apoteket ligger en spelbutik. I spelbutiker har man som bekant också cigarrer. Då jag tycker en cigarr kan vara trevligt att unna sig någon gång i halvåret så tänkte jag att man kunde köpa på sig ett par när man ändå var på gott humör och våren är här.

Inne i spelbutiken ser jag över sortimentet och ser ett trepack cigarrer av märket Siglo II. Priset som står uppskrivet blir utslaget på tre ungefär 60 kronor per cigarr, ett helt rimligt cigarrpris för en hyfsad cigarr.

När det är min tur ber jag således expediten om ett trepack Siglo.
- En finsmakare! säger expediten.
- Mja, nu ska vi inte överdriva.. säger jag beskedligt och tänker att dessa cigarrer måste vara en sort han gillar.

Jag tar fram kortet och expediten fortsätter:
- Jag tycker om att sälja fina cigarrer! Vi säger blablabla20 kronor så får du rabatt!

Jag lyssnade inte helt på vad han sa då jag pillade med kortet och uppfattade initialt bara det jag skrev ovan, ordet rabatt och att det slutade på 20 kronor.
En halv sekund senare ropar något i bakhuvudet: "Hallååå? Vad sa han innan rabatten?? Var det inte något på femhundra?!"

Jag tittar på summan jag håller på att betala och ser det hemska uppenbara sig tydligt.
Det är inte ett trepack som kostar 182 kronor, det är en cigarr. Jag har lyckats välja den absolut dyraste cigarren i butiken och dessutom bett om hela tre stycken. Äkta kubanska cigarrer.

I detta läge finns två saker att göra. Antingen får man en chock och protesterar, tar något billigt och flyr med svansen mellan benen, eller också håller man god min med gnisslande tänder och tänker att detta är ändå inte något som sker ofta.

Jag valde alternativ två och fortsatte det skådespel som jag nu förstod uppfattades som imponerande storfräseri från expeditens sida.
- Är det till något speciellt tillfälle? Har något barn tillkommit kanske? fortsatte expediten för att omedvetet strö salt i såren.
- Njäe, det är vår! svarade jag med ett halvtvingat leende på läpparna och lämnade därefter spelbutiken.


På väg hem i bussen kunde jag inte annat än skratta åt mig själv. Drog också iväg ett mess till Henke om att han inte behöver tänka på att köpa cigarr till midsommar då det redan är avklarat med råge.

Det är tur att jag är en vanligtvis väldigt sparsam kille så att detta inte på något sätt kan göra att jag känner mig utfattig i slutet av månaden..

Den första av de tre cigarrerna kommer att avnjutas en solig dag under de kommande veckorna. Det hela kommer att ske med mycket stor andakt, var så säker.

---

I Borlänge gick för övrigt mötet finemang, tidningen är nu på väg att layoutas och jag kan glädjas åt att i alla fall ha gjort något vettigt och rätt idag.

Nu blir det käk, hejs!