Det eviga frisörproblemet
Så var det dags igen, Richard skulle äntligen klippa sig.
När man var liten var allt så mycket lättare, då brydde man sig inte lika mycket, inte jag i alla fall. Det funkade lika bra på vilken salong som helst, bara det blev lite kortare, plus att man inte behövde bry sig om något betalande.
Idag? Ett stort I-landsproblem för herr Björkman.
Jag kan inte ens minnas senast jag var hos samma frisör två gånger i rad. Det är alltid minst en liten anledning som gör att jag byter. Enda gången de senaste åren jag varit riktigt, riktigt nöjd var förra gången, i slutet av sommaren. Då var det elevklippning och en hundring billigare. Hade den möjligheten konstant funnits hade jag alltid gått dit, men nej då, elevklippning finns inte året runt. Väs.
Andra anledningar hittills som lett till att jag byter runt är att frisören är yttepytte slarvig, priset är för högt, frisören jag haft har flyttat, salongen ligger på ett ställe jag sällan besöker, med mera.
Anledningen till att jag inte kommer återbesöka salongen jag var på idag (en jag var på mycket som liten, men då var det som sagt kravlöst från min sida) är att frisörskan helt enkelt inte följde det jag sa. Och inte hann jag stoppa henne heller.
Richard säger: "Jag vill ha rätt kort på sidorna och lite längd kvar i mitten/uppepå."
Frisörskan svarar: "Ja, men inte för långt va? Det ser tjockare ut om det inte är för långt."
Okej, inte jättelångt då, men lite längd ändå.
Plötsligt trollar frisörskan och vips är det väldigt kort uppepå. Jaha? När hände detta?? Jag hann inte ens fundera på att stoppa henne. Jag vet inte vad skillnaden för henne är mellan "lite längd" och "superkort" men den måste vara hårfin (höhöhö).
Så.. eftersom Richard inte är en man som högljutt orkar lägga massa energi på att klaga i efterhand, när han ändå på något magiskt sätt borde kunnat stoppa människan mitt i, så betalar han (nedsatt pris för att jag var student och gillade bandy typ, woho, alltid nåt!) och åker hem.
Det är på inget sätt någon katastrof, jag har haft det yttepytte lite kortare förut, men då var det för att jag ville ha det så just då, inte för att frisören trollat.
Jaja, jag slipper frisörproblemet på ett jävla tag nu i alla fall..
..men nästa gång ska jag göra som man gjorde när man var liten, kolla i en bok med tusen frisyrer och peka på en så folk fattar att "längd" inte betyder "jättekort".
Nästa gång ja, vart blir det?
Richard "Statham" Björkman
När man var liten var allt så mycket lättare, då brydde man sig inte lika mycket, inte jag i alla fall. Det funkade lika bra på vilken salong som helst, bara det blev lite kortare, plus att man inte behövde bry sig om något betalande.
Idag? Ett stort I-landsproblem för herr Björkman.
Jag kan inte ens minnas senast jag var hos samma frisör två gånger i rad. Det är alltid minst en liten anledning som gör att jag byter. Enda gången de senaste åren jag varit riktigt, riktigt nöjd var förra gången, i slutet av sommaren. Då var det elevklippning och en hundring billigare. Hade den möjligheten konstant funnits hade jag alltid gått dit, men nej då, elevklippning finns inte året runt. Väs.
Andra anledningar hittills som lett till att jag byter runt är att frisören är yttepytte slarvig, priset är för högt, frisören jag haft har flyttat, salongen ligger på ett ställe jag sällan besöker, med mera.
Anledningen till att jag inte kommer återbesöka salongen jag var på idag (en jag var på mycket som liten, men då var det som sagt kravlöst från min sida) är att frisörskan helt enkelt inte följde det jag sa. Och inte hann jag stoppa henne heller.
Richard säger: "Jag vill ha rätt kort på sidorna och lite längd kvar i mitten/uppepå."
Frisörskan svarar: "Ja, men inte för långt va? Det ser tjockare ut om det inte är för långt."
Okej, inte jättelångt då, men lite längd ändå.
Plötsligt trollar frisörskan och vips är det väldigt kort uppepå. Jaha? När hände detta?? Jag hann inte ens fundera på att stoppa henne. Jag vet inte vad skillnaden för henne är mellan "lite längd" och "superkort" men den måste vara hårfin (höhöhö).
Så.. eftersom Richard inte är en man som högljutt orkar lägga massa energi på att klaga i efterhand, när han ändå på något magiskt sätt borde kunnat stoppa människan mitt i, så betalar han (nedsatt pris för att jag var student och gillade bandy typ, woho, alltid nåt!) och åker hem.
Det är på inget sätt någon katastrof, jag har haft det yttepytte lite kortare förut, men då var det för att jag ville ha det så just då, inte för att frisören trollat.
Jaja, jag slipper frisörproblemet på ett jävla tag nu i alla fall..
..men nästa gång ska jag göra som man gjorde när man var liten, kolla i en bok med tusen frisyrer och peka på en så folk fattar att "längd" inte betyder "jättekort".
Nästa gång ja, vart blir det?
Richard "Statham" Björkman
Kommentarer
Postat av: Roon Don L. Lee
Känner igen det där du....
Trackback