Bridesmaids - Sensmoralen i denna film är ungefär att även om någon försöker fucka upp ditt liv och sno din bästa vän (en bästa vän som tydligen är totalt blind för detta faktum och tycker att det är du som är boven i dramat och inte den "nya" kompisen som hon bara känt en bråkdel i jämförelse med dig) så har du bara dig själv att skylla. Du får hoppas på att du lyckas dra dig själv upp ur skiten helt plötsligt helt enkelt och att saker börjar vända.
Och ja, hon som försökte fucka upp ditt liv bevisar att det tydligen går köpa sig vänskap genom att betala för överdrivet fanzyschmanzy saker till bröllopet..
Förutom detta så var filmen helt okej, smårolig ibland (kanske kunde vart lite tätare mellan de roligaste bitarna) och några sköna karaktärer som dessvärre suddades ut lite för mycket mot slutet. Man kan säga att mitten av filmen var den del som var mest sevärd och då det hände mest roliga saker. Sträckan fram dit var rätt seg och avslutningen var rätt förutsägbar.
B B B-

---

Filmer och musik etc. är en sak att klaga på, men pallar inte starta klagostrider om så mycket annat dessa dagar. Väljer att bara trivas istället och tycka om det jag gör istället för att störa mig för mycket på en massa småsaker (mer än inombords då såklart ^^). Inte som förr då jag gärna uttryckte mina åsikter ofta och väl. Det räcker att veta vad jag står för och svara om någon frågar istället. Det tar liksom för mycket onödig energi som man hellre kan lägga på annat (även om det kan vara väldigt kul att klaga också). Man får välja sina tillfällen snarare.


Tar Slaget om Sverige nu och sen blir det sofva. Tack och hej, leverpastej!