Vardag
Efter gårdagens inlägg blev det handlande med Peter och Fredrik på Willy:s. Lite matigt var och sedan göra ett mäkta gott plockbord hemma hos Peter samt spela fm fram till runt fyra på morgonen. Mycket trevlig söndag!
När jag kommit hem kollade jag två avsnitt Sopranos och surfade lite och hoppsan så var klockan typ åtta, hrrm..
Höll precis på att somna när Joel drog igång dammsugaren och strax efter han slutat dammsuga så var klockan runt nio och de som skulle spela in sin filmscen klampade in genom dörren. Låg halvvaken ett tag till och somnade sen sött till en minut i två (vilket var exakt en minut innan klockan skulle ringt och väckt mig i vilket fall..)
Framåt halv sex fick jag bråttom. Jackan med busskortet i hängde inte i hallen. Fick småskutta hem till Peter och lyckligtvis se den hänga där. Hann med bussen med ungefär en halv minuts marginal.
Efter bussresan upp till Lugnet mötte jag upp med Linnéa för att träffa Falu Judoklubb. Mycket trevliga människor som jobbade där och som verkligen var måna om sin klubb. Bra start för oss också med andra ord som hade dem som första klubb att undersöka till vårt projekt.
Utanför idrottsanläggningen träffade Linnéa på två killar hon kände som jag inte ens kände igen flyktigt. Vi fyra gick kanske 50 meter ihop innan Linnéa svängde av mot parkeringen för att ta sikte på sin bil. I en situation som den här vet ni hur det blir, det finns sex alternativ:
1. Du står kvar och försöker hålla kvar och prata med personen du känner i hopp om att de som hon känner fortsätter gå dit de ska så du sedan kan gå själv efter en stund
2. Du säger hej då till personen du känner och går med de två du inte känner och försöker kallprata lite stelt om något som du hunnit snappa upp som finns gemensamt under de 50 meterna då alla gick samlade
3. Du säger hej då till alla tre och står kvar som ett fån lite otåligt en stund tills de försvunnit innan du börjar vandra själv
4. Du går åt andra hållet, helt fel håll, och låtsas att du har något ärende ditåt
5. Du följer med personen du känner och kommer på något viktigt ni borde prata om fram tills hon kommit till sin bil
6. Du lämnar lite halvoförskämt alla tre pratandes vid vägskälet direkt och går åt det håll du var på väg
Jag valde väl det mest naturliga, alternativ nummer två, men alla alternativen snurrade i huvudet medan vi höll på att säga hej då vid vägskälet och femman låg väl annars närmast till hands efter tvåan.
50 meter senare svängde de obekanta också av, in till högskolan, och jag vandrade vidare till busshållplatsen.
Bussen svängde in precis när jag kom fram och den enda på bussen var den glade och pratglade chauffören som tyckte jag skulle sitta längst fram och prata med honom. Nu var jag så socialt inkörd med projektmöte följt av kallprat så det kändes bara som ett naturligt steg att ta. Chaffisen var skön och snackade bl.a. om tanter som vill gå av mitt i trafiken utan att ens ha plingat på stoppskylten.
Efter bussbyte i stan till bussen hem satt jag mest och log och kände mig nöjd med att ha nästan varit mer social på två dagar än vad jag varit på över en månad. Det plus hur lätt det faktiskt kan vara att prata med folk man aldrig träffat (undantaget kontrasten med kallpratet under 50 meter då, även om det också är en form av bevis på att man kan prata med vem som helst).
---
Just det, till sist: Tarararaa, kursboken har kommit från England! Jag har prov på onsdag! Hela en dag på mig att läsa på! HURRAAAA!
..eller så hoppas jag på mirakel och gör imorrn istället uppgiften till journalistikkursen på onsdag. Och satsar på omtentan. Indeed I will.
---
Nu dubbelklickade jag på min lista kallad "Sommarslappande" på Spotify. Vill ha sommar nu som fan. Grilla, hell yeah!
Låten som random kom igång var följande:
När jag kommit hem kollade jag två avsnitt Sopranos och surfade lite och hoppsan så var klockan typ åtta, hrrm..
Höll precis på att somna när Joel drog igång dammsugaren och strax efter han slutat dammsuga så var klockan runt nio och de som skulle spela in sin filmscen klampade in genom dörren. Låg halvvaken ett tag till och somnade sen sött till en minut i två (vilket var exakt en minut innan klockan skulle ringt och väckt mig i vilket fall..)
Framåt halv sex fick jag bråttom. Jackan med busskortet i hängde inte i hallen. Fick småskutta hem till Peter och lyckligtvis se den hänga där. Hann med bussen med ungefär en halv minuts marginal.
Efter bussresan upp till Lugnet mötte jag upp med Linnéa för att träffa Falu Judoklubb. Mycket trevliga människor som jobbade där och som verkligen var måna om sin klubb. Bra start för oss också med andra ord som hade dem som första klubb att undersöka till vårt projekt.
Utanför idrottsanläggningen träffade Linnéa på två killar hon kände som jag inte ens kände igen flyktigt. Vi fyra gick kanske 50 meter ihop innan Linnéa svängde av mot parkeringen för att ta sikte på sin bil. I en situation som den här vet ni hur det blir, det finns sex alternativ:
1. Du står kvar och försöker hålla kvar och prata med personen du känner i hopp om att de som hon känner fortsätter gå dit de ska så du sedan kan gå själv efter en stund
2. Du säger hej då till personen du känner och går med de två du inte känner och försöker kallprata lite stelt om något som du hunnit snappa upp som finns gemensamt under de 50 meterna då alla gick samlade
3. Du säger hej då till alla tre och står kvar som ett fån lite otåligt en stund tills de försvunnit innan du börjar vandra själv
4. Du går åt andra hållet, helt fel håll, och låtsas att du har något ärende ditåt
5. Du följer med personen du känner och kommer på något viktigt ni borde prata om fram tills hon kommit till sin bil
6. Du lämnar lite halvoförskämt alla tre pratandes vid vägskälet direkt och går åt det håll du var på väg
Jag valde väl det mest naturliga, alternativ nummer två, men alla alternativen snurrade i huvudet medan vi höll på att säga hej då vid vägskälet och femman låg väl annars närmast till hands efter tvåan.
50 meter senare svängde de obekanta också av, in till högskolan, och jag vandrade vidare till busshållplatsen.
Bussen svängde in precis när jag kom fram och den enda på bussen var den glade och pratglade chauffören som tyckte jag skulle sitta längst fram och prata med honom. Nu var jag så socialt inkörd med projektmöte följt av kallprat så det kändes bara som ett naturligt steg att ta. Chaffisen var skön och snackade bl.a. om tanter som vill gå av mitt i trafiken utan att ens ha plingat på stoppskylten.
Efter bussbyte i stan till bussen hem satt jag mest och log och kände mig nöjd med att ha nästan varit mer social på två dagar än vad jag varit på över en månad. Det plus hur lätt det faktiskt kan vara att prata med folk man aldrig träffat (undantaget kontrasten med kallpratet under 50 meter då, även om det också är en form av bevis på att man kan prata med vem som helst).
---
Just det, till sist: Tarararaa, kursboken har kommit från England! Jag har prov på onsdag! Hela en dag på mig att läsa på! HURRAAAA!
..eller så hoppas jag på mirakel och gör imorrn istället uppgiften till journalistikkursen på onsdag. Och satsar på omtentan. Indeed I will.
---
Nu dubbelklickade jag på min lista kallad "Sommarslappande" på Spotify. Vill ha sommar nu som fan. Grilla, hell yeah!
Låten som random kom igång var följande:
Så jag ska krama hela högen, kanske någon blir glad
Kommentarer
Postat av: Carl-Filip
Kul med lite beteendevetenskap om hur man agerar (6 sätt som du beskriver) i sociala situationer med okända människor samt att rent utav våga prata med dem. Sånt skriver ju jag också en del i min blogg, som du vet, något man kan prata om länge.
Gillade dock dina 6 beskrivande lösningar på situationen du beskriver. =)
Trackback