Sex avsnitt av årets reboot av Greveholm har passerat och man börjar få sig en bild av det hela.
Det är inte den bästa julkalendern genom alla tider, det är flera tvivelaktiga skådespelare (framför allt bland barnen), storyn är än så länge ojämn och dialogen är stundtals sisådär. Men den är ändå bättre än många andra grejer som görs för barn idag.

Vad hände med alla barnprogram som inte skrev barnen på näsan hela tiden och som hade mer vardagligt språk och mer troliga skeenden inblandade? Absolut, fantasifulla saker som händer är extremt viktigt för barnprogram, men det kan göras på olika sätt. Det har gjorts så mycket bra barnprogram genom tiderna, men från någonstans på 00-talet så har man gått emot att allt mer göra det överpluttigt för barn i alla åldrar.

Absolut, språket som användes i barnprogrammen när man själv växte upp var mer riktat åt vuxenhållet, även om själva programmet var fantasifullt, men det var bara bra. Man förstod inte allt och alla ord, men det gjorde inget. Man förstod sammanhanget ändå och lärde sig istället nya ord och fick ett bättre språk om något.
Att barn idag skrivs på näsan stör mig enormt. Det viktigaste är inte att ett supermegaenkelt språk används, vare sig barn förstår allt eller ej så kommer de att titta eftersom det fantasifulla och roliga alltid finns inblandat varvat med förhoppningsvis sköna karaktärer.

Sammanfattning: Att återskapa Mysteriet på Greveholm är en i princip omöjlig uppgift. Personligen tycker jag att det är den bästa julkalender som gjorts. Årets försök till återskapande funkar dock än så länge. I relation till allt det jag nämnt ovan så är det något av det bättre nya som finns för barn numer. Och det är alltid nåt.