Myntade just ett nytt talesätt. Det kändes liksom passande för dagen och tiden:

 

"When everything around you sinks to the bottom, you must be the island still floating."

 

Simpelt, smått klichéartat och filosofiskt. Funkar fint.

 

Trots att sommaren är en bra bit ifrån slut, trots att inget hemskt hänt än, trots att allt är rätt lugnt, så är man ändå fylld av en liten tomhetskänsla. Det är så mycket man tänker på, så många småsaker som hänger efter en och tynger ner en bit för liten bit. Det går långsamt, men varje liten bit gör sitt. Och senaste dagarna har jag vart smågrinig till och från för att i nästa stund försöka skita i det och vara glad och skämtande igen. Det blir smått manodepressivt, men vafan det är så det är. Vissa dagar är bättre än andra och jag vet att det kommer kännas bättre om ungefär två veckor på en punkt i alla fall.

 

I övrigt är dagarna inte så ansträngande, hängde och grillade med släkten från Tyskland igår, klippte gräset förut, snart blir det käk och sen kommer Erik över för lite fm.

 

Och ja, nu blir det simhoppsfinal för Anna Lindberg! Tror inte hon har någon chans, men ändå. Troligen Tar Wu Minxia (Kina) hem guldet, sen blir det jämnt mellan Tania Cagnotto (Italien), He Zi (Kina) och Jennifer Abel (Kanada). Ska Anna ha chans på medalj måste on verkligen göra sitt livs tävling. Skulle tippa på att hon landar på en sjundeplats om det mesta går som det ska.

 

Vissa sporter är jag mer insatt i än andra om vi säger så. Hörde att vi tog första guldet i någon av båtsporterna och de är jag i nuläget inte jätteintresserad av, så länge det inte gäller kanot och liknande. Segling är inte min grej och inte heller hästsporten som vi också tagit medalj i, men det är alltid kul när det går bra för svenskar!

 

Tjo!