Så, då har man hunnit varva ner lite och komma till rätta i gamla fina Dösebacka.

Kryssningen mellan lördag-söndag var finfin. Visst var man lite sliten dagen efter, men det var hanterbart, inte som förra gången man åkte med nästan samma gäng, då var man inte kaxig dagen efter.


Lördag:
Efter Vikinglines busstur, där några av resekompanjonerna plockades upp i Tierp (jag kunde åka ända från Falun med samma buss), var det dags för den sedvanlia sega väntan på terminalen i Stockholm.
Eftersom jag kvällen innan avfärd fick reda på de nya reglerna för resor fredagar och lördagar som innebär att taxfreen var stängd alkoholmässigt sätt så hade jag fått vidta åtgärder.
Jag hade ju inte planerat att behöva dricka öl och annat lättdrucket redan innan ombordstigning (dricka i buss på väg dit är inte min grej egentligen) men under rådande omständigheter så fick man planera om.
Efter min otroligt stadiga frukost på morgonen som innebar några yttepyttedroppar drickyoghurt så sköljde jag rent flaskan yoghurten varit i och fyllde med lite whisky och några isbitar. Detta blev sedan min färdkost på bussen så att säga. Inte det mest lättdruckna men det mesta gick ner ju närmre terminalen vi kom.

Efter ombordstigning fick man naturligtvis inte gå in på rummen direkt, de städades fortfarande. Istället kånkade runt våra väskor och typ alla grabbs beställd öl + Jägershot á 70 riksdaler för att därefter landa i en pub tills rummen var städade.

Nere i rummen installerade vi oss, jag bodde med Katarinas brorsa Mattias samt Robert och en som hette Kalle som jag inte träffat förr, trevlig prick!
Det var nu dags för middagsbuffén. Man tryckte i sig allehanda mat och kände sig fet, nästan illamående och mätt och nöjd. På detta fick jag i mig ett glas rött, öl samt en irish coffee, mumma!

Tillbaka till hytten - dags för smuggelgods!
Faktumet att man inte fick handla i taxfreen gav naturligtvis effekten att man kände sig tvungen att smuggla med något (vafan att inte få supa något i hytten är värdelöst). Vi resekamrater hade lite olika taktiker dock.
Roberts öl konfiskerades ögonabums efter scannern och Danne och andra hinkade tidigare i sig sina alkoläsk och dylikt på bussen, utanför terminalen samt på toaletten.
Jag however som inte brukar smuggla saker och egentligen är en laglydig medborgare körde overkill och gjorde det så avancerat som möjligt för att inte bli skurkad.
I en liten sportdrycksflaska i plast hällde jag fullt med svart vinbärs-genever, den mest oskyldiga starkspritdryck jag hade hemma. Den luktar snarare saftkoncentrat än sprit.
Steg två var sedan att krångla till det för eventuella kollare genom att lägga den i en fryspåse och knyta om. Fryspåsen fyllde jag också med kiwi för att ge en känsla av att jag är en nyttig och rekorderlig person.
Eftersom jag inte har en aning om hur en scanner fungerar så fyllde jag upp med en fetingbok på ena sidan om fryspåsförpackningen och mitt halvmåneformade glasögonfodral på andra för att förvirra formmässigt och siktmässigt.
Resultat? Inte ett ljud från scanningspersonalen och jubel från medresenärer i hytten när plastmuggarna från toaletten hämtades och genevern delades ut frikostigt.
Operation Smugglarkungen blev en succé.

När hytthänget kändes avklarat begav vi oss till en bar. Vissa satsade på drinkar medan jag gick all in på Newcastle, är rätt säker på att det var den enda öl jag drack.
En av drinkarna fick jag då någon av tjejerna inte ville ha den. Den var fruktig.
Jag blev också på ett generöst humör och övertalade en av grabbarna (Hasse, också en ny bekantskap) att vi skulle köpa fem lakritsshots var och bjuda folk på. Hasse var inte svårövertalad och snart blev det glada miner vid bordet.
Efter detta vet jag att jag drack mer öl, men sen börjar minnet bli suddigt.
I efterhand har jag insett att jag köpt två Newcastle, på något sätt lyckats undvika alla vakter och fått med mig båda glasen ner till hytten.
Väl där har jag startat min dator och lyssnat på musik tills batteriet dog, jag somnade nämligen ifrån det hela. Ölglasen stod glatt tömda när jag vaknade och när jag senare på dagen fått ström till datorn kan man se att jag försökt starta Spotify såväl som internet i övrigt - smarta tankar som man bara får när man druckit en del då det självklart inte finns något gratis nät mitt i natten på en partyfärja.
Jag somnade i alla fall runt två-tiden och det var nog rätt lagom. Hade jag druckit mer och hållt mig vaken hade det nog blivit katastrofmående dagen efter ^^ en trevlig kväll tog alltså slut med att jag i rimlig tid däckade i hytten, helt okej med andra ord efter många trevliga timmar :)


Söndag:
Uppvaknandet på söndagen var förmodligen den minst trevliga sedan uppvaknandet efter en kräftskiva för några år sedan då hela stugan stank röten kräftsaft.
Inte för att jag mådde speciellt dåligt, jag var förmodligen fortfarande småpackad och mest förvirrad och seg.
Däremot var stackars Robert inte i högform. Det vi andra tre vaknade till var en jävla massa höga stönanden och gnällanden. Plötsligt hördes ljudet av kräkande - i Roberts säng. Mums.
Lukten spred sig snabbt i den lilla alkoholiserade hytten och plötsligt ser jag Robert sitta lutad över min dator som låg på nattduksbordet. Som tur var hade jag vaknat tidigare och stängt locket halvt i sömnen och som tur var nr. 2 så hade ju Robert redan fått ur sig det mesta i sängen. Jag hann rädda datorn med bara några pyttedroppar dregel på locket och stuva undan den i sin väska. Det hela gick nästan med robotiska rörelser och handlingar.
Strax efter detta gav Mattias upp och tog sina kläder för att fly rummet och doften. Jag höll ut en liten stund till, men pallade inte länge. Snart var även jag ute ur rummet.
Jag vandrade runt på båten i hundra år ensam utan att hitta någon av de vi reste med. Klockan var nu någonstans runt nio. Jag mådde helt okej, som sagt fortfarande lite packad, men det var ingen fara. Tog mig in på ett café och åt lite wraps med currykycklingmojs och njöt av kaffe som Dale Cooper.
Efter att jag suttit där ett bra tag tog jag en sväng till spelhallen och körde Rolling Stones-flipper en stund. Gick sen några tusen mil till runt båten och däcket, tog en vända till spyhytten och ställde mina väskor på sängen (vilket var helt rätt val då det nu tillkommit en fin pöl av maginnehåll på golvet också i närheten av var mina väskor stod).
Till slut stötte jag på några av kompanjonerna  strax utanför rummet och så småningom hamnade jag, Mattias och stackars Kalle som trampat i pölen vid sin uppstigning på caféet igen där vi satt och snackade ett jäkla tag.

Runt tolv var folk hungriga. Alla var nu med utom den stackars stön-mannen (han kom upp från hytten först nå'n timme innan avstigning) och jag mådde sisådär, men hanterbart som sagt. Jävligt snurrig.
Vi tog oss in på en restaurang och de flesta beställde hamburgare. Jag tog en av de billigaste huvudrätterna, dagens kött, för att jag inte kände för att ta något dyrare om jag ändå inte skulle orka käka allt.
Vattnet gick ner enkelt, köttet gick ner lååångsamt och potatisen gick knappt ner alls, men det var ändå trevlig middag. Om man undantar den jävla flöjten i sambamusiken utanför. Det var tydligen kubanska veckor. I vanliga fall hade jag tyckt det varit skitskönt, men dagen efter när man är megaseg och försöker tvinga i sig lite käk så är inte en skrikig tvärflöjt det man sitter och trånar efter.

Slutligen hamnade vi i caféet igen och satt och blickade lugnt ut över vattnet innan det var dags för avstigning.

Vi sa hej då och begav oss till våra respektive bussar. Denna gång åkte jag själv då jag tog bussen till Örebro för att där byta till tåg mot Götet. Drygast på hela dagen var inte att trycka ner maten vid middagen utan att vänta i typ 1,5 timme på tågbyte i Hallsberg, sååå segt. Hade jag inte haft min mp3 hade jag skrikit högt eller velat slå sönder nå't.

Nåväl, framåt halv tolv var jag framme i Göteborg och blev hämtad av paps. Snack vid köksbordet och sedan lite dator innan sovdags. Intressant helg var till ända!

---

Idag har jag inte gjort mycket, sov till två och egentligen bara ätit lite och duschat. Och ja, lagt en stund på att skriva detta då :P


Trevlig kväll!