Det är natt
Det är mörkt
Ljuset kommer dock snart
Ett morgonljus med lättja,
som sköljer bort allt det mörka
Jag gillar inte det mörka,
men jag behöver det ändå
En slags hatkärlek
Utan det mörka finns ej det ljusa
Utan natt ingen dag

Att tänka sig en dag där man inte tänker,
det är otänkbart
Tankfullt vandrar jag vidare
Det börjar nås en gräns
Saker förändras,
på gott och på ont
En del försvinner, annat är nytt
Vindarna blåser mer och mer i min rygg än i mitt ansikte
Det blir lättare att gå framåt, lättare att komma vidare,
lättare att krossa hinder och inte ångra

Sänghalmen ropar minst lika mycket som alla röster
Ändå står jag vaken och tveksam
Sömnen är en del i att komma vidare,
likväl hamnar den i skymundan
Framtiden kommer snart att gå åt det håll jag vill
Jag känner det
Jag känner det starkt
Känslor som var gömda länge väcktes bara för en kväll
De påminde mig om det gamla
Det gamla som ska bli det nya