Science Fiction

Man borde börja skriva (och jag ska börja skriva), men just för stunden har jag helt enkelt inte lust, inte svårare än så.

Uppgiften jag tänkt göra, till den meningslösa socialisationskursen, är dessutom busenkel så den kommer jag lalla igenom som ett jehu när jag väl tar tag i den.

Vi har även en annan uppgift, till distanskursen, som innebär att man ska skriva 2-3 sidor om något fotbollslags historia. Inte heller det ser jag kan ta särdeles mycket tid. Börjar nog med den sent inatt och gör klart imorgon.

But for now.. well, we'll see.

---

Tema yrkesroller på kåren på fredag. Intressant. Jag beklagade mig så sent som för några dagar sedan om att kåren borde anordna något igen så att det inte blir samma slentriankår gång efter gång.

Problemet är vad man ska ha på sig. Jag älskar maskerader men det kom ganska hastigt på denna gång. Har i ala fall några idéer så vi får se! Det svåra är att man ju inte kan komma i de yrkesroller man tänkt sig just nu, jag menar, hur ser en presschef ut? En informatör? Eller om vi ska gå tillbaka i tiden, en ljudtekniker? Visst, man kan fixa enstaka attribut till dessa (ljudtekniker/roddare har fördomsfullt långt hår etc.) men det kan ju vara vad som helst, inget man kan gissa sig till bums.

Aja, det löser sig.

---

The Rocky Horror Picture Show - Länge skjutit upp att se denna kultmärkta film men igår var det dags. Eftersom det är en musikalfilm så är skådespeleriet inte världens bästa och ofta överdrivet (det är ju så det ska vara..) men Tim Curry är alltid Tim Curry och är en som står ut från mängden i sin huvudroll som Dr. Frank-N-Furter.
Storyn är sisådär med ofta många ologiska skeenden (vilket har en förklaring i och för sig, men ingen otroligt bra sådan) och flertalet låtar är inga höjdare, men det var ändå en okej film. Man får ge cred för originaliteten, smink/kostym, Tim Curry och främst tre av låtarna, varav en, den bästa, är titellåten och en annan är Meat Loafs gästspel i filmen som rockig motorcyklist.
B B B, den lite småröriga storyn till trots.


Orphan - På imdb beskrivs den i genrerna "Mystik" och Thriller" men även lite "Rysare" tycker jag är på sin plats.
Som alltid med denna typen av filmer så sitter jag och stör sönder mig på hur karaktärer agerar och att folk verkar ha så fruktansvärt svårt att tro på varandra.
Vi har i filmen förmodligen världens sämsta psykolog och världens mest godtrogna make för att nämna de karaktärer jag stör mig mest på.
Utöver detta var filmen okej även om nästintill allt var förutsägbart enligt konstens alla regler. Bara en gång förutsåg jag fel skeende och allt detta gör självklart att mycket av den spänning man vill få ut av filmen går förlorad.
Vera Farmiga, som har huvudrollen som mamman i en familj som adopterar en 9-årig flicka, är alltid bra även om hon fått roller i flera mindre bra filmer under åren, hon förtjänar bättre.
B B+ för att den ändå lyckades bibehålla en hyfsad stämning samt hade en twist. Den slutade också på ett okej sätt vilket på intet sätt är någon spoiler då det kan betyda nästan vad som helst när jag bedömer en film. Det varierar från film till film.

---

FRUKOST!

Kommentarer

Kommentera bums här:

Edert namn:
Bli stammis?

Mail:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback