Jag är rätt glad att jag fötts som människa. Det känns liksom lite mer givande, trots alla känslor som man måste ta ställning till hela tiden och etik, moral, samvete etc.
Jag menar.. hur kul hade det varit att födas som mask? Tankeverksamheten hade vart en aning tråkig: "Gräva, gräva, gräva, gräva, äta, gräva, gräva, regnljud? Gräva, gräva, yta? Blött? Ringla, ringla, ringla, äta? Torrt? Gräva, gräva, gräva.."

Å andra sidan.. man hade nog inte reflekterat över om det var tråkigt eller ej. Hjärnan är förmodligen inte kapabel till det på en mask.