Kryssningen var grymt bra. Kan inte klaga på något i princip. Att jag hatar köande (till och från båten) samt önskar att magsäcken var oändlig för all god buffémat är liksom petitesser i sammanhanget.

Efter bussresa och köandet installerade alla sig på sina hytter innan den stora tax free-rushen infann sig. Trångt som den värsta mellandagsrea och jag som bara ville ha ett litet sketet sexpack öl kände mig helt utsjasad efter en stunds meningslöst letande. Visst kunde jag ta ett helt lock öl, men det var inte riktigt det jag hade tänkt mig.
Efter en stund stod jag bara och suckade i värmen och trängseln bland all öl innan Sinander fick syn på att det fanns sexpack med gin & tonic. Bingo! Givet! Äntligen kunde man lämna shopen med sexpacket och en låda lakritspipor.
I hytten kom sedan fadäs nummer ett när jag bara genom att lägga ner toalocket försiktigt drog loss hela schabraket.

Buffén stundade snart och som jag sa så önskade man att magsäcken var större. Egentligen borde man fått vara där på obestämd tid. Det vore inte tråkigt!
Efter frossandet, där jag lyckades med min andra fadäs för dagen, att krossa ett glas bara genom att ställa ner det på bordet hyfsat lugnt, var det häng i Lamptey-/Knutsson-/Sebbehytten och party som gällde.
Musik spelades via Lampteys gratis Heinekenhögtalare och damer kom och gick medan grabbar bestod och tjôtade.

Någonstans bland all tid var vi även ute på däck, men exakt när det var har jag ingen aning om.

Så småningom var det dags att dra till något mer pubigt ställe och vi parkerade oss därmed vid det stora dansgolvet ett tag. Dock inte särskilt länge då klockan hux flux sprungit iväg och vi fick bege oss till det mer trånga Club7. Här spelades det dock inte bara modernt plastigt skit som det brukar utan även lite oväntade och roliga låtar som "När vi gräver guld i USA" och "Canneloni Macaroni". Richard gillar! Då kan man liksom stå ut med att Inn da klabb spelas helt plötsligt.

När det hade partats på Club7:s dansgolv ett bra tag var vi tillbaka i Lamptey-/Knutsson-/Sebbehytten och tiden bara rasade iväg. Man snackade, satt och valde musik och drack lite mer.
Efter en sväng upp till däck sju och snackande där en stund till den allt ljusare horisonten utanför så var det dags för det som kom att bli den sista vändan innan sovdags.
Jag begav mig till min hytt och öppnade dörren. Där inne möttes jag av en utslagen Sinander och en utslagen Martin. Peter syntes inte till någonstans och jag tänkte att då får jag väl ta en sväng och kika i Lamptey-/Knutsson-/Sebbehytten och korridorerna om han eller någon annan kan tänkas vara uppe än. Väl vid nyss nämnda hytt var det emellertid stängt och det blev inte av att jag knackade på. Istället irrade jag vidare några minuter innan jag tänkte att det var lika bra att lägga ner.
Tillbaka i min hytt tog det inte lång tid innan jag slocknade. Slängde mig på sängen, hittae inte min kudde och rev istället tag i en handuk och rullade ihop. Inte heller täcke fick jag tag på i början utan låg en stund och bara slappade med en annan handduk över benen. Till slut tog jag tag i saken och hittade täcket. Zzzz...

När jag vaknade hörde jag Sinander och Peter prata. Jag orkade inte engagera mig. Orienteringen i huvudet var helt väck och jag fick för mig att jag låg åt andra hållet än det jag gjorde när jag la mig och hade snott Martins säng. När ögonen äntligen orkade öppna sig var det dock samma tillstånd som när jag lagt mig. Min säng med handduk som kudde.
Martin sov fortfarande så jag begav mig till Lamptey-/Knutsson-/Sebbehytten och knackade på. Satt och segade där ett tag innan jag och Lamptey tog oss upp till Tax freen och skaffade på oss chips och läsk. Även nya lakritspipor fick införskaffas då den förra förpackningen på något magiskt sätt nästan tagit slut i glupska munnar under kvällen och nu endast kunde uppvisa två stackars kvarglömda pipor.
Resten av dagen fram till avstigning satt jag enbart still i Lamptey-/Knutsson-/Sebbehytten och var trött som en kamel utan oas. Småsnackade, tryckte i mig chips och, märkligt nog, en kvarglömd gin & tonic. Det smakade ju trots allt som lite starkare saft och jag var törstig..

Kvällen innans största mysterium för mig är fortfarande hur alla kunde försvinna från tiden jag lämnade min välja-musik-syssla i Lamptey-/Knutsson-/Sebbehytten till när jag kom tillbaka från pratandet vid den ljusnande morgonen. Så lång tid tyckte jag inte passerade så att allt folk man kände bara tokdog. Men visst, jag höll inte koll på tiden alls just då.

Vart Peter var när Sinander och Martin låg utslagna i hytten? Jag letade ju inte på vår toalett där han tydligen suttit samt legat däckad..

Bussresan hem var smått vidrig. Inte för att jag mådde dåligt eller så, men dels tog våran chaufför vägvalet från helvetet och tyckte att allehanda små sketomvägar runt nejderna var bra mycket roligare än raka spåret som vi tagit på resan neråt. Dels hade vi också lyckats få massa partymänniskor bakom oss som verkade tycka partande på bussen var minst (om inte mer i vissa fall) lika prioriterat som partandet på själva kryssningskvällen.

Väl hemma i Falun var det bara tankar på käk som gällde och Goldens pizzeria intogs snarast för en mycket god och fet pizza..

Lyckad kryssning till ända och jag hoppas verkligen ett samma sak står på schemat för nästa år!

---

Idag... har jag sovit som fan. Fattar inte vad det är med mig. Verkar bara finnas energi till att vara på topp en enda dag i veckan numer, resten klarar jag bara att vara halvengagerad eller helt död.

Har skickat in vår grupps förbenade seminariekomplettering samt gjort framsida till uppsatsen. Nu är all den energi som hållt mig uppe idag slut totalt och jag kommer inte göra många knop till. Till och med detta skrivande tycker jag är hyfsat jobbigt (även om det kanske inte märks på den feta kloss av text jag just tryck ur mig, hohum..)

Äta nu, sen kolla film eller mera "The Shield". Kram på er.