Dagarna går. Livet passerar. Tiden flyr.

Ena dagen är det stress och press, full ångest. Andra dagen är det avkoppling, bara göra det man vill, ingen känsla av oro. Tredje dagen är det party på G och massa roliga saker att se fram emot. Fjärde dagen är det apati, ingen känsla åt vare sig höger, vänster, upp eller ner.

Så tror jag det ser ut för alla, inte bara för mig. Vi känner alla så någon gång i livet, men det behöver däremot inte vara exakt samma upplevelse av det hela för alla. Vissa hanterar kanske de dagar med partystämning på ett dåligt sätt och känner sig felplacerade av alla skojsigheter, känner skuld över att de kan ha roligt medan någon annan de känner mår dåligt. Andra kan gå totalt in i partykänslan och skita fullkomligt i morgondagen så till den milda grad att de gör något dumt som ärrar dem för livet.

Så även om man tror sig veta hur någon annan känner sig bara för att de säger att de mår på ett visst sätt eller tycker på ett visst sätt, så är det en omöjlighet att säkert veta exakt hur. Alla hanterar känslor olika och agerar olika.

Min poäng? Att man ska fortsätta försöka förstå människor även om de plötsligt inte gör precis som man vill eller förväntat sig från början. Det är svårt att säga vem som har rätt eller fel och ibland väljer man att tro på det som är fel vare sig det var ens intention eller inte.

Jag vill gärna tro att jag alltid har rätt om människor (och i de flesta fall har jag det) men ibland måste man omvärdera personer och känslor och kunna erkänna för sig själv att någon inte agerar exakt som man tänkt sig. Att någon sviker eller bryter det mönster man trodde var uppenbart, att en lojalitet är förstörd och att man måste släppa sin stolthet och inse att någon man kände inte är den man trodde, att man faktiskt haft fel.

Det här säger jag rent allmänt, det syftar inte till någon speciell person. Som jag sa, jag har oftast rätt om människor och hur de beter sig och fungerar, men jag önskar att även många andra såg detta och inte föll för samma trick om och om igen.

När man slutat försöka förstå människor och bara accepterar deras falskhet och lögner som sanning, det är då man är förlorad själv och det hjälper inte någon.