Nere i Olofsbo efter ca en vecka i Kungälvsregionen. Nu kommer jag stanna här ett bra tag om inget oförutsett och spontant inträffar, det vet man ju aldrig!
Tänk när man var yngre och osäkrare och gärna ville veta långt i förväg hur saker skulle bli. Nu är jag mycket mer spontan och hoppar lätt på saker som låter intressanta. Kan något vara kul så vafan, varför inte liksom?
Sen ska man inte säga ja till allt bara för att, det gör inget om man missar något, det är överlevbart.

Friheten i att vara människa!

Linus jobbar och står i på Vinbergs golfbana så jag får slappa själv några dagar innan han blir ledig och Henke kommer ner hit och det är dags för midsommarfirande.

---

The way back - Film om en grupp fångar i Sibirien som bryter sig ut ur lägret och går till fots ända ner till friheten i Indien. Börjar lovande och bra skådisar överlag, men andra halvan av filmen tappar styrfart alltmer ju längre den fortlöper. Ändå absolut sevärd! B B B


Mandomsprovet - Gammal klassiker som jag sett först nu. Dustin Hoffmans genombrottsroll där han spelar en nyutexaminerad student som blir förförd av en äldre kvinna. Problemen uppstår när Hoffman faller för kvinnans dotter..
Helt okej, men var nog mer uppseendeväckande när den utkom 1968. Småcharmig, men jag kommer nog inte känna något megasug av att se om den. B B+


Pirates of the caribbean: On stranger tides - såg på bio i 3D och den var faktiskt exakt som jag förväntade mig, klart godkänd, varken dålig eller ett episkt mästerverk. Mycket skön avslutning (?) på serien och tidsfördriv av god klass. Depp är lika bra som vanligt och likaså Rush (om inte ännu bättre).
Själva historien är lagom avancerad och vi får allt det vi kan förvänta oss med mystik, humor, sexiga anspelningar, exotiska miljöer, varierade karaktärer och lite allvar. Men som Henke sa efteråt "Nu kan de nog inte mjölka ur mer ur serien". Jag håller med, nu känns det liksom avslutat. Fast.. man ska ju aldrig säga aldrig.
B B B+

---

Drömmar.. vad ska de tjäna till??

Den jag hade i natt.. det kändes verkligare än någonsin. Fram till att jag började tänka efter och inse det orimliga i att jag satt där när jag visste att jag var i Olofsbo. Sen nästa sekund försökte jag förneka och säga till mig själv i ett desperat försök att "Jodå, det går nog! Det känns ju så verkligt!" för att nästan omedelbart inse slutgiltigt igen att.. fan..
Sen väcktes jag av brorsan.

Drömmen? Man minns ju aldrig hur man hamnar på stället, men jag satt i alla fall vid ett långbord i massivt mörkt trä, nära ena kortsidan där ljuset sken in genom fönstret i den annars rätt mörka lokalen.
De andra vid bordet var folk jag kände från olika epoker i livet. Lamptey satt på samma sida ett par personer bort, min gamla svenskalärare i högstadiet satt snett över bordet till vänster, Sara från gymnasieklassen satt också med och många andra som fallit bort (att minnas ett fyllt långbord med folk från en dröm är nästintill omöjligt, men som sagt kände jag alla från olika epoker).

Precis till vänster om mig satt en brunhårig tjej från en av alla eror. Det var hon som gjorde att drömmen fastnade, att den av min hjärna blev värd att minnas.
Till en början satt alla och pratade med varandra och var glada, sen började jag och tjejen prata. Alla runtomkring försvann som i ett lågmält sorl och det enda som vi båda uppfattade var varandras röster.
När konversationen började kännas som att den närmade sig sitt slut log vi mot varann lutandes lätt mot varandras pannor.
Jag kunde inte stå emot längre och förde läpparna mot hennes läppar. En lätt kyss följt av några fler. Känslan i kroppen, den som gjorde att jag blev så säker på att det inte var en dröm, det var för påtagligt. Svårbeskrivligt.
Ännu mer leenden innan hon skulle gå.
Jag satt kvar, förstod knappt vad som just hänt. Log bara fånigt och såg mig omkring på alla andra som plötsligt verkade helt inne i vad som hade hänt mellan mig och tjejen. De log också, förstående, på ett lyckönskande sätt.

Jag lämnade bordet, gick mot dörren. Känslan av orimlighet och tvivel började komma över mig. Allt som nyss var så obeskrivligt bra kändes som bortblåst. Den desperata tanken om att det inte alls var orimligt, en sekunds skön känsla igen innan verkligheten började sjunka in på allvar.

Dörren till mitt rum öppnades på riktigt och likaså mina ögonlock. Det roliga var slut för den här gången. Välkommen tillbaka till verkligheten Richard.

 

Vem den brunhåriga tjejen var? Har henne som vän på fb, men mer info än så behåller jag för mig själv.