Månen ler, vandrar tyst i natten
Ensam, blickandes mot nya horisonter
Men allt är likadant
Leendet falnar för en stund,
när ett dunkelt moln svävar förbi
Gräset är svart under dunklet
Några få strimmor syns,
av det ljus som leendet visar

Timmar går, blir till dygn
Det svarta passerar
Månen flyr, slutar le,
precis som inom oss
Det svarta
Släpandes på egna begär
Konstgjorda andetag
En tunga utan saliv
Inga ord formas

Tomt letar vi efter nya leenden
Men alla är falska
Det räcker inte med luft
Tyngden är för stor
Den sista speldosan klingar ut
Vi är lämnade ännu en tyst natt