Pallade inte skriva något om eländet igår. Det var exakt som man förväntade sig, med skillnaden att det levererades felaktiga namn vid omröstningen en gång. När det är en sådan grej som blir lite av kvällens höjdpunkt.. ja, ni förstår.

• Fjortisidolen gick vidare (lägst odds på allt antar jag, kan väl knappt ens gett pengarna tillbaka?), check!
• Programledarna höll låg nivå (även om stackars Marie åtminstone var glad), check!
• De få (i det här fallet endast två) bidrag som var någorlunda okej blev okej just för att låtarna runtom sög ännu mer, check!
• Sketcher och oviktigt tjafs runtom tar upp mer tid än musiken, check!

Med andra ord: det är precis som det brukar vara. Det enda som är skönt i år, som även var skönt förra året, var att man slapp Petra Mede från året dessförinnan.. enough said nu. Mer energi ödslad på detta är onödigt..

..men visst drömmer man om tiden med liveinstrument, bra artister, bra låtar och kvalité tävlingen igenom, ingen cirkus..

---

Börjar friskna till så smått. Men det är fortfarande en liten bit kvar. Känner mig lagom isolerad och osocial.
Mest nyfiken är jag på hur min bröstkorg skulle se ut i genomskärning just nu. Jag har en bild av typ 520 smått brustna blodkärl av allt hostande, vilket skulle förklara smärtorna varje gång jag hostar.

Pizzan jag beställde igår var förmodligen mitt livs mest ovärda. Men jag kan inte vara säker då mina smaklökar är utslagna. Jag bara gissar att det var så. Bearnaisesåsen luktade svaaagt, svagt ättika, pizzan var mjuk, halvljummen och osten var, om den ens var där, mikroskopisk. Kebaben var nog det enda som smakade bra (om smaklökarna hade fungerat alltså). 70 spänn, hemkörning 30 = 100 spänn. Glöm den pizzan igen..

..ändock kommer jag snart söka mig mot köket och äta upp det jag inte orkade av den igår. Min magsäck har förmodligen krympt några liter sedan jag blev sjuk.

Till sist: har så smått tröttnat på fm 11 så startade min "gamla" Tottenhamfil på 10:an istället där jag bums fick jobb som englands förbundskapten. Mycket roligare än att som i 11:an inte ens få jobb i Kuba trots att man har världklassrykte.

Har alltid tyckt refrängen är sådär, men det instrumentala introt är episkt..