Tiden går och jag med den. Dock har tiden sedan återkomsten efter jul känts som den långsammaste i livet av någon anledning. Kan bero på snön som aldrig minskar och att många föreläsningar varit snortråkiga samt att rutinerna blivit lite inrutade.

I vilket fall pratade jag med Erik häromdan. Vi beklagade oss båda över årstiden och hur mycket vi längtade till sommaren. Det är först nu vi båda inser hur bra vi faktiskt haft det alla somrar i Olofsbo och hur underbart det är när man väl är där. Innan har man liksom tagit det för givet, tyckt det vart rätt skönt med sommar men ändå klagat på småsaker. Nu när man blivit äldre är det totalt annorlunda.
Bara känslan av att kunna vandra runt, sätta sig varsomhelst i solen med en kall öl och bara tjôta om vad som helst. Det är det enkla jag begär just nu. Värme, sol, kall öl, grillande och goda vänner. Här uppe har jag förvisso vänner och öl, men man går inte direkt ut och sätter sig och myser i snön.. Inte heller finns här någon sandstrand att besöka.

Det är inte bara kasst med att bli äldre, man börjar uppskatta de små sakerna mer också.

Senaste återupptäckta Kent-låten

 

 

[För övrigt märks det på bloggstatistiken när det är tentatider. Folk går gärna hellre in och läser som en undanflykt istället för att skriva.. rätta takter!]