Med sina kusinbarn har man aldrig tråkigt (och inte en riktigt lugn stund heller för den delen).

När det jobbigaste man gör är att leka sjukhus, låtsas ha skadat ben och få medicin bestående av godis så är det rätt lugnt att skippa vuxenlivet och samtal med kusiner, bror, föräldrar och faster för en stund.

Imorrn lämnar jag Olofsbo för en förmodligen rätt lång tid framöver. Likaså lär jag inte träffa de två små solstrålarna heller på ett bra tag. Visst, det är ansträngande med barns energi ibland, men det är lika mycket givande att se deras glädje.

Kommer sakna dem till nästa gång, men det dröjer förhoppningsvis inte allför länge till dess.

---

Nu: Musikspecial om Maggio.