Satte mig igår natt och fortsatte läsa igenom mina gamla inlägg i Lunardagboken. Jag kom fyra sidor av 15 ungefär sen höll jag på att rasa ihop av trötthet. Inte för att inläggen var tråkiga, det fanns bara ingen energi kvar i kroppen och knoppen.

Jag känner fortfarande igen nästan varenda ord fastän det känns som ljusår sedan man skrev dem och det är forfarande intressant att se hur frispråkig man faktiskt var och hur man kände genom gymnasiet fram till någonstans i mitten av förra högskolesejouren.
Sparar också ner dem nu så de inte försvinner om Lunar skulle lägga ner på allvar. Kan vara kul att ha även i framtiden.

Ska fortsätta senare igen, men nu är det fortfarande lite FM som gäller med Gainsborough Trinity för min del och Boston United för Fredriks del.

---

Känns märkligt att se ut genom fönstret och veta att det är hyfsat varmt ute trots att träden är rätt kala och höstlika. Men jag klagar inte direkt på denna humör- och värmehöjda "för tidiga" sommarinledning. Det är prima.
När "Det ska va gött å leva" spelades på bergsprängaren igår ut på altanen i försommarsolen kändes det som att det inte fanns ett problem i världen.

Idag, eller rättare sagt just nu, däremot känner jag mig lite smånere bland de moln som befläckat himlen.
Kommer kännas bättre imorrn när man kommer ut bland lite folk och förmodligen drar på bio men just nu.. jag vet inte. Eller jo, jag vet, men vill inte kännas vid snarare. Äh.

Tillbaka till FM och volymhöjning av musiken. Blir bästa boten.