Just nu känner jag mig bara konstig. Nå, det är väl inget ovanligt i och för sig, men jag menar på ett ovisst sätt.
Jag vet att jag valt rätt linje, folket här är underbart, Falun är en kanonstad, det finns absolut inget att klaga på! Ändå är det något kallt som jag inte kan sätta fingret på som bara finns där inuti mig.

Visst har jag blivit mer cynisk med åren, men samma gamla humorstinna Richard finns där ändå. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi förändras, så enkelt är det. Alla erfarenheter formar oss, utvecklar oss eller gör om oss från vad vi tidigare var, oftast till det bättre, i vissa fall till det sämre. Jag vet att jag gått åt det bättre hållet, slipat bort många av de skavanker som funnits i personligheten tidigare.

Det värsta är när vi inte lär oss av det som hänt, inte kan gå vidare utan fortsätter ha bristen i personligheten. Det kan vara någon som dött som man inte kan släppa taget om.
Eller ett ungdomsförhållande som var såpass dåligt att det skadat en för kommande relationer och gjort att man inte vågar lita på kärlek igen. Det måste inte vara att det skadat en fysiskt eller för att pojk/flickvännen var elak. Det kan helt enkelt vara så att förhållandet var så kallt och menlöst att man trodde att det var så det skulle vara, att det är så det kommer att förtsätta kännas även i framtiden. Kramarna stela på armlängds avstånd, kyssarna tvingade och utan varken kärlek eller känsla, bara utförda för att. Har man varit i ett sådant förhållande förstår jag om det är svårt att gå vidare och tro på hur bra kärlek faktiskt kan vara.
Det gäller att våga, våga tro på att kärlek faktiskt finns, att det kan bli så mycket bättre om man bara kastar sig ut och släpper taget om det som fjättrat en vid att alltid tro att man aldrig kommer få känna något speciellt.
För kärlek kan vara underbart, tro mig.

Alla kan förändras.


---


Första två delfrågorna i uppgift fem i hemtentan gick rätt segt och tog upp en sida. Jag tog sedan en paus och återkom efter cirka fem timmar. De två återstående delfrågorna tog sedan bara upp lite mer än en halv sida när jag var klar. Vad hände där liksom?

Antingen har jag blivit bra på att sakligt och korrekt hitta svaren och förstått allt för att inte behöva något större ordbajsande, eller också fattas det något.
Jag tänker i vilket fall inte lägga ner mer energi på den frågan i nuläget utan tar tag vidare i en av de andra frågorna imorgon.


Det kan inte vara så simpelt, det måste finnas en hake?


---


Luften på västkusten i all ära, men inte mycket kan mäta sig med friskheten som känns i luften häruppe.
När det blir kallt och kyligt blir det liksom det inte på samma bitande sätt som det blir hemma.
Jag trivs här, jag gör verkligen det.


---


Leeds förlorade en till synes galen match med 4-6 efter att ha lett med 4-1 i halvtid. Hur fan lyckas man med så'nt?? Jävla sopor.. -.-


---


Gillar inte att avsluta ett inlägg på något grinigt sätt så det får bli med lite klassisk barndomsnostalgi!