Saker är inte svåra, saker är lätta
Varför känns då saker svåra?
Huvudet, hjärnan, tankarna
Kontoret där allt byggs, där världen formas
Våra händer och språk är våra verktyg,
men det är inte de som skapar världen,
de bara hjälper till

Höstdeppet sätter sig inte på samma sätt längre
Visst finns det, tro mig, jag har den ådran
Men det är inte samma sak,
jag går inte ner mig och tar mig an det
Jag skapar en annan värld, en bild,
ett intalande om att det är bättre att känna något annat,
något mer positivt

Reklamen där de skojar om att läsa rumänsk
renässanspoesi och lyssna på deppig musik i åtta timmar,
det är inte bara en reklam, det är en känsla jag kan få
Tänk att man bjuder hem någon som känner likadant,
som också har en inneboende deppådra
En ådra som bara väntar på sällskap

Sällskapsdepp. Är det så otänkbart?
Det har inte med självplågeri att göra
Det är inte samma sak som att planera in att må dåligt
Det är en bearbetning, en terapi, en process
Alla människor måste deppa ibland
Utan bearbetande kommer empati och känslor att dö,
långsamt, långsamt tills bara ren apati uppstår

Sällskapsdepp. Finns det ens som begrepp?
Dela några öl, lyssna på lite lugn smådeppig musik
Det behöver inte ens pratas speciellt mycket
Det kan räcka med att man sitter och trivs,
tänker, känner att man inte är ensam
Allt är alltid enklare än vad det först låter

Att vara sin egen psykolog fungerar,
men bara till en viss gräns
Även psykologer behöver interagera med andra
Att bygga världen efter sitt eget huvud,
det är en svår konst, men jag har alltid gjort det
Plötsligt har bara ett litet sug kommit,
Suget att känna på andras byggstenar

Jag är fortfarande min egen konstnär,
men öppenheten mot nya världar har kommit
Får jag se in i din?