Börjar bli partysugen. Är sjukt hur fast man blivit i det, men en vecka utan att parta minst en gång finns liksom inte längre.


Tänk om högstadie-Richard skulle möta högskole-Richard. Han skulle få en chock. Förmodligen bli blyg och drömma i smyg om att också vara lite äldre och ute och parta. De små trevande sommarfyllorna med Erik och Martin i all ära, men de större festerna, med mycket folk.. Och våga prata mer med de av andra könet skulle han också tänka på i smyg. Han skulle drömma om förändring, om att tiderna blev bättre, om att det inte alltid skulle vara likadant.

Tiderna blev bättre, Richard blev äldre och mer social. Högstadie-Richard suddades ut bit för bit.
Till slut hade lilla högstadie-Richard förvandlats till vuxna högskole-Richard gick ut och träffade en massa underbart folk. Han kom till de större festerna och han vågade prata med tjejer mycket mer än den lilla sköra högstadie-Richard.

Ränder suddas dock aldrig ut helt. Högstadie-Richard befarade det och högskole-Richard insåg det. Bitar av hur man en gång varit och spärrar man haft suddas aldrig ut helt. Små fragment dröjer sig alltid kvar, i alla människor.

Högskole-Richard är på väg, men det är en bra bit kvar innan han är där han vill vara.