Den där dippen smyger sig på så smått igen. Började igår natt. Märkligt det där..

Jag insåg igår att jag nog påverkades mer än vad jag velat erkänna för mig själv tidigare. Att ärret inombords är lite som det lilla ärr jag har kvar på min vänstra tumme från när jag dumt nog lekte med en kniv som liten, dvs att det i princip inte märks och syns utåt, men någon gång ibland kommer man åt den ömma obehagliga punkten, nerven, som aldrig läkte helt. En osynlig skada som får liv.

Alla vill vi ha bekräftelse på ett eller annat sätt. Jag springer bara inte runt och söker upp den. Jag vill inte vara den som tränger sig på och kanske irriterar andra människor. Jag vill få uppmärksamhet för att jag förtjänar den, inte baserat på om jag syns eller hörs mest. Det är en tuff väg att välja i en värld där de flesta vägar leder mot allt öppnare och livligare debatter där fler och fler försöker slå sig fram för att höras och synas istället för att försöka trivas i stunden och tycka om människor för vilka de är, uppskatta det nära, dela lite av platsen man tänkt ta upp.
Man behöver inte vara nummer ett överallt. Man måste inte ställa sig i rampljuset bara för att ingen annan just då gjort det. Varför kan man inte bara vara..? Jag försöker, men det är inte lätt. Ibland känner jag mig som en relik från en svunnen tid. Försöker man inte aktivt få lampan riktad mot sig så riskerar man att hamna utanför, bli satt i ett tyst fack bredvid de som tar plats.
Jag tar några uns extra plats ibland eftersom jag måste. Men det är ingen vana. Definitivt inte.

Hoppas på ett uppsving inom några dagar. Till helgen ska det has roligt, det är planen (Y)

---

Dagens föreläsningsintryck var tudelade. Den första var innan pausen tämligen meningslös för min del, men steg iallafall några få procent framåt slutet efter pausen.
Föreläsning nummer två däremot, efter lunch, var mäkta bra! Förmodligen den bästa vi haft hittills. Där handlade det om retorik praktiskt, vilket avsaknades i första föreläsningen där det fokuserades mest på teori, begrepp och historik (kändes inte så aktuellt och behjälpligt helt enkelt).
Kvinnan som föreläste på förmiddagen lät som Björne och hittade sin humor och egen retorik först en bra bit efter pausen medan mannen som höll i eftermiddagsföreläsningen var mycket engagerad, inspirerande och använde retoriken på ett mycket mer tillbörligt sätt.
Till sist lite arbete inför seminariet på torsdag. Gick hyfsat snabbt, men som vanligt en rätt luddig uppgift.

Dags för diskberg från helgen som gick! Yeey..