...tlööött.

Känner mig rätt fysiskt sliten även om det bara var i fredags kväll vi var ute på allvar. Inatt blev det ånyo få timmars sömn eftersom lektionen började redan tio. Som förr har sagts: man kan inte ställa om dygnet bara sådär.
Satt uppe och snackade med Henke till typ tre på natten sedan tar det ytterligare någon halvtimme-timme innan det går att börja bli åtminstone lite trött så att sömnen kommer krypande som en snigel på valium.

Men nu är man solo igen! Trevlig helg med bäste vännen till ända och falulunken återgår till det normala..
..fram till på fredag that is då en annan av de närmsta vännerna, Marcus som jag pluggade med här i Falun förra gången, kommer på besök.

---

Jag ska inte säga att jag känner mig speciellt ensam, för det gör man inte när man har allt skönt folk runtomkring sig här och ens bäste vän också tar sig den långa färden hit för att umgås med en. Nej den ensamheten känner jag absolut inte!
Däremot kan man känna av en annan ensamhet, den där tillfälliga som kan krypa på en sent på nätterna. Mellan runt ett och fyra någonstans brukar den hälsa på mig om jag inte har något speciellt för mig just då. Den nattliga ensamheten, eller nästan tomheten snarare, är svår att råda bot på eftersom den uppstår då i stunden och inte kan avhjälpas med att man går hem till någon eller sticker till stan eller skolan. Har man tur finns det människor man verkligen vill prata med på msn eller facebook just då, men ibland hjälper inte ens det. Pratande på nätet i all ära, men det är alltid en annan sak att ses i köttet (så måste väl en rak översättning av uttrycket "in the flesh" te sig? :P ).

Just nu känner jag inte minsta tillstymmelse av den där ensamheten, men inatt vem vet? (Känns dock tveksamt efter som jag har en hel helgs diverse serier och program att ta igen så "schemat" kommer att vara späckat..)

---

En mycket störande liten blomflugsfan fjantar förbi skärmen då och då. Låter han sig bli mosad mellan mina aggressiva applådförsök? Nehe då. Gah. Förr eller senare, då... DÅÅÅ. Mord.