Så har man då börjat skriva! Tog ett jävla tag, men till slut var det överraskande nog mina anteckningar som fick mig att komma igång. Mycket ovanligt, men tack för det kära block.

Just nu har jag skrivit de första tre meningarna, vilket gör att den inledande ångesten är passerad och jag vet att det inte längre kommer vara så hemskt att fixa igenom fråga numero tre inatt. För en stund sedan började oroligheten stiga i kroppen och det felaktiga intalandet om att jag never skulle nå upp i 1,5 sida som krävs. Nu är jag lugn, kommer utan tvekan komma upp i minst 1,5 sida.
Samma visa varje gång.. framt till att man börjar skriva och ser de första raderna bildas så byggs tveksamheten upp om att man kommer gå in i väggen. Det känns alltid lika nära, men det händer aldrig.


Man får perspektiv på saker när man ser sig om och lyssnar. En tenta är inte hela världen. Inte ens i närheten faktiskt. Det finns händelser som är så mycket värre. Bara idag kan jag räkna till två direkta som påverkar mig mer än någon hemtenta. Det är tillräckligt nära för att jag ska vakna upp ur totalt världsliga problem och när man tänker på sådant så är det i nästa steg löjligt hur mycket ett papper med några frågor kan blåsas upp. Men det är så vi fungerar, saker blir jobbiga även om det är små grejer som stör och inte stora. Människan är inte gjord att vara nöjd.

Det är vi som gör vår värld jobbig, antingen på egen hand eller för varandra, inte världen.

Musik att koppla av till, även i tentatider