Mycket givande föreläsning idag av bra föreläsare. Mitt fokus vandrar ändå alltid iväg någon gång ibland till andra saker vem som än föreläser. I det här fallet var det dock relaterat till det som behandlades. Själva fokuset i lektionen låg på kampanjarbete osv, men eftersom just denne föreläsare arbetat med de lysande reklamfilmerna för Rädda Barnen som gick på TV för ett antal år sedan så flög mina tankar iväg mer ditåt istället. Den emotionella sidan tog (som vanligt) överhanden i slutändan.

När ett barn far illa berör det mig i högre utsträckning än det mesta. Barn är så oskyldiga, de ska leka, ha skoj, ha det tryggt! De är försvarslösa mot allt ont.
Jag minns en gång för något år sedan när jag satt i bilen på en parkering och väntade på Linus som var hos tandläkarn eller något. För en gångs skull hade jag på radion och inslaget som sändes handlade om en mamma som haft med sin lilla son till ett varuhus. Plötsligt hade sonen kommit alldeles konstig till mamman. Efter flera timmar mådde han fortfarande konstigt och mamman tog med honom till doktorn som konstaterade att sonen fått i sig någon form av knark. Efter många om och men lyckades de få ur killen att han smakat på något som legat inne i ett av varuhusets provrum. Det blev en lång natt för familjen innan pojken hade återhämtat sig fysiskt. Mängden han fått i sig var inte livshotande, men vad hade hänt om det varit mer?
Barn ska inte ens kunna komma i närheten av sådant. Det är det som påverkar mig så hårt, det orättvisa i att de inte kan göra något och är helt utlämnade åt oss vuxna. Oskyldigheten.

Efter inslaget spelades "When the children cry" och jag började bara gråta.