Nu känns det bra mycket bättre än innan. Är alltid som värst på morgonen för mig hur mycket eller lite sömn jag än får. Psykologiskt är det lättare när man vet att det är samma rutin hela tiden (om man t.ex. skulle börja åtta varje dag) istället för något enstaka yxhugg i själen, men det kommer aldrig någonsin kännas okej att gå upp svintidigt, så är det bara. Min kropp fungerar inte okej då, B-människa som man är.

Den lilla timmen sömn jag fick tycks dock ha varit tillräckligt för att jag nu inte ska gå och kollapsa som jag trodde imorse som nyuppstigen vandrande vålnad. Visst är jag lite seg, men kommer dröja några timmar innan det blir tröttfaktor hög. Under tiden blir det sitta här samt sortera klart tvätt.. (bara det sistnämnda lär räcka för att tröttheten ska eskalera lavinartat).

Seminariet gick bra men svävade ut lite väl ibland, det håller jag med om. Nu är det över för denna kurs!