Filmen som jag nämnde igår hette som sagt så och den var mäkta bra! Pendlade mellan om jag skulle ge den en fyra eller femma, men slutet kändes lite hastigt sammansatt så därför blir det "bara" starka B B B B. Rekommenderas starkt!

---

Sista matcherna i första omgången av årets allsvenska spelas i eftermiddag och om ingen av dem vinner med mer än 3-0 så kommer Blåvitt ligga kvar på minst delad förstaplats. Ytterst härligt! Rätt skönt att lilla Mjällby satte kaxpropparna anförda av Bojan på plats också genom sitt starka 0-0 på Råsunda. Jag säger det igen: jag hatar inte AIK som klubb, jag hatar de kaxmästare som inte kan konsten att ens vara ett uns ödmjuka. När planens bäste spelare (av alla rapporter att döma) Tobias Grahn byttes ut buades han åt friskt av AIK-fansen och svarade genom att ironiskt applådera dem länge och väl och slänga lite slängkyssar. Vad händer då? Det blåses upp stort i Aftonbladet som något hemskt och aja baja! Bojan blir sur, Lagrell blir sur, åh nej! Snälla nå'n.. det stör mig så grovt att AIK inte kan ta något själva. De ska få leka kaxchampions nr. 1, Bojan lämnar studion, Mutumba tatuerar sig på magen, men Tobias Grahn ska inte få applådera lite hånfullt åt dem själva? Så löjligt.. Se er själva i spegeln!

...och nej, det gäller inte alla AIK:s fans, men spelarna föder ju mentaliteten själva! Micke Stahre och hans underhuggare försöker inte direkt skapa mindre aggressiva fans genom att utmåla sig som oövervinnerliga och att alla andra kan dra åt skogen (milt uttryckt). IFK har också idioter bland fansen, alla lag har det, men IFK som lag går iallafall inte ut med den högdragna nonchalanta attityden. En IFK-spelare lämnar inte studion när han blir pressad av en reporter som undrar om en frispark verkligen slogs från rätt ställe. Han sitter kvar och kanske till och med medger att det har hänt förut eller att det rent regelmässigt var fel, även om det är domarens sak att bedöma.
Det finns olika typer av kaxighet. Det finns den normala, sunda, som de flesta av oss står för när vi tror på något och känner oss säkra på vår sak, men som ändå kan lyssna på andras åsikter och deras syn på saken. Sen finns det den andra kaxigheten där man får göra och säga som man vill och alltid tror att man har rätt, skiter i vad andra tycker totalt och inte vill lyssna på andras åsikter - skulle någon kaxa sig mot den sistnämnda är man en idiot som absolut inte ska kaxa sig, det får ju bara den som började kaxa göra.

Ni kan ju gissa vilken typ av kaxighet jag tycker är rätt..

Det finns en anledning till att AIK brukar vara Sveriges mest icke omtyckta förening i undersökningar. Jag vill kunna tycka om alla lag i någon liten mån, men när de uppför sig som de gör är det jävligt svårt..

I AIK är min favoritspelare Daniel Tjernström - en lojal spelare som gör sitt jobb i det tysta, inte gnäller om småsaker, är lugn och inte vräker ur sig en massa dumheter och överlägsen attityd som flera av sina medspelare. Tjernström kanske inte är världens snabbaste spelare nuförtiden (36 år gammal), men han sliter för laget och brinner för det han gör utan att bli en övertänd idiot för den sakens skull. Det enda som inte gjorde ont när AIK vann mot IFK i den avgörande sista matchen förra säsongen var att det var just Tjernström som fick göra det avgörande 2-1-målet. Charmen i att det var just han, trotjänaren, som fick avgöra kan till och med jag som IFK:are uppskatta.
Tjerna är en spelare alla lag vill ha - det kan man inte säga om Bojan Djordjic.