Det har varit en så'n där dag igen. Ni vet, man går upp och timmarna går, sen händer inget mer än att man funderar på när man ska gå och lägga sig. Stirrar ut i luften, stirrar på skärmen, öppnar facebook, stänger facebook, öppnar något annat och stänger det. Fram och tillbaka utan mening och mål.

Usch.

"Skulle vart nå'nting på en helt annan plats, skulle vart nå'n helt annanstans"

Men vad för något och vart? Varför är allt så himla enkelt på film för? Bah.

"Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg vad som helst bara långt bort härifrån"

Jo såklart för att det är just film. En film har ett färdigt manus på hur historien ska se ut som någon har skrivit. I verkligheten skapar vi historien allteftersom. Plus med små inslag av ödets nycker ibland (som jag tror på lite grann som ni vet). Dessvärre var det längesedan ödet behagade ingripa i mitt liv. Jag har tvingats skriva ganska mycket av manuset på egen hand ett bra tag nu och det är svårt att skriva när man inte har någon inspiration. Antingen får ödet ta och visa sig igen och ge mig lite vägledning eller också så får någon co-writer ta tag i mig och hjälpa mig skriva vidare, alternativt skriva in mig i sitt manus.


Låt det bli sommar fort.. Allt kommer att bli bättre då. Jag vet det. I år bara vet jag att det kommer en förändring. Sommaren är räddningen. Tills dess får jag gå här och härda ut, gnissla mina tänder och bestämma hur framtiden i höst ska se ut medan våren så sakteliga sniglar sig fram.