Har sett på ett par filmer som givetvis ska få sin dos kritik.

Vi börjar med Hoodwinked, en animerad film. Så fort jag hör ordet animerad så brukar jag rygga tillbaka lite, trots att de oftast är bra ("Ice Age", "Wall-E", "Toy Story" mfl). Det har mest att göra med att jag inte gillar själva animeringen, den brukar oftast vara sådär rund och ful som jag inte gillar. Det är liksom skillnad på den snyggt skapade Wall-E och en slät, rundaktig figur som nå'n av bilarna i "Bilar".
Det som gör att jag ändå gillar de animerade filmerna när jag väl ser dem är storyn som ofta brukar vara rätt så bra och rolig. Hoodwinked är inget undantag.
Rödluvan med en annan synvinkel kan man säga utan att avslöja för mycket. Storyn varvas också med flera sköna låtar. Det enda jag inte gillar med den är när den börjar gå mot sitt slut och storyn börjar lösas upp så att säga, när man får svar (som jag iofs listade ut någonstans i mitten, men ändå) och sluttampen inleds. Där försvann också spänningen och jag minns hellre de tre första fjärdedelarna av filmen. Slutet är lite lite småtrist (trist som i tråkigt att kolla på och räkna ut, inte som i att storyn är dålig i sig, bara att spänningen är över).
B B B är ett rätt bra betyg för en animerad film ändå (skall jämföras med att jag ju ändå ger Avatar B B B B B och Wall-E skulle jag ge B B B B om jag recenserade). Hitta Nemo fastnade jag aldrig för och Ice Age är liksom rolig och okej, båda skulle jag ge B B, Hoodwinked är mycket skönare. En mer vuxen touch.

Andra filmen är Into the wild, en film som det tjatats på att jag ska se och... jaa, nu har jag gjort det.
Jag förstår tanken med den, att man ska upptäcka allt i livet, ta vara på allt, men ändå inte glömma bort det man har. So far, so good, men jag satt mest och störde mig på vilken idiot huvudpersonen (som fanns i verkligheten, filmen är ju baserad på en verklig händelse) var. Fine att han vill göra sig fri och upptäcka världen, men.. kom igen, hur ego och korkad får man vara? Sen är filmen otroooligt seg. Fin, men seg som ett as.
Jag kan inte ge mer än B B B. Det får vara en hur tankespirande film som helst, men det finns många bättre inom det området som ger mig mer.
Flera tillfällen i filmen var det menat att vara tårdrypande när huvudpersonen lämnade folk bakom sig, men inte en enda av de gångerna nådde det mitt hjärta. Jag var bara sur på hans själviskhet. Den enda gången jag tyckte det var lite i närheten av tårdrypande var precis i slutet när hans pappa visas en kort snutt. Mer detaljer än så får ni inte, om ni inte redan sett den. Har ni sett den så får ni gärna säga till så kan jag förklara vidare vad jag stör mig på..
Ska vi ta vad jag inte stör mig på så är det som sagt ändå grundtanken som jag nämnde tidigare. Dessutom väldigt vackra naturbilder och flertalet sköna biroller.

---

Nu väntar sängen och om runt sju och en halv timme så börjar dagens första VM-match när Honduras möter Chile.

Och ja, Kent släpper nytt! Skivan är redan bokad. Musik är en kärlek att lita på..