De tolv apornas armé - Tidsresande och virus. Blev lite skumt när jag direkt kände igen några tillbakablickar som huvudpersonen hade fastän jag visste att jag inte sett filmen förut. Framåt slutet kom jag dock på att de sista scenerna har jag sett innan någon gång för längesedan, men fram till dess var det lite weird känsla eftersom filmen handlade mycket om just tidsresor. I vilket fall en lagom psycho film även om jag stör mig på hur ologiskt karaktärerna handlar ibland. Brad Pitts rollprestation gör filmen som mest sevärd. B B B.


500 Days of Summer - Definitivt inte en feel-good-film. I mitt fall blev det iallafall precis tvärtom. Den gjorde lite för ont. Men den var bra, tro inget annat. Bara det att.. ja, den träffade många gamla punkter, blev för personlig.
Sanningen gör ont, så är det bara. Hade filmen funnits för några år sedan och jag sett den då hade den förmodligen hjälpt lite, men nu när man redan processat allt själv och kommit fram till insikterna på egen hand så.. det är smärtsamt att se tankarna uppspelade av någon annan än en själv. Det blir mer på riktigt.
B B B B.

"Did you ever do this, you think back on all the times you've had with someone and you just replay it in your head over and over again and you look for those first signs of trouble?"






Summer: I just woke up one morning and I knew.
Tom: Knew what?
Summer: What I was never sure of with you.